inspiration

Häromdagen när jag gick i skogen så var det inspirerande på ett helt nytt sätt för mig. Jag brukar njuta av naturen och ladda batterierna när jag promenerar i skogen, men detta var på ett helt annat sätt.
Så här var det.

Stigen jag går på har varit täckt av mörk geggig lera en längre tid, just den här dagen var det jämrans kallt och leran hade frusit till en ojämn stenhård massa formad av alla steg som trampat stigen tidigare då vädret var mildare. Ovanpå det mörkt bruna låg luftiga högar av ljusbruna ekblad och ovanpå dem lite nysnö.

När jag gick i det hela så frasade bladen underbart och min hjärna kopplade fritt och kom på att: det är som en choklad-efterrätt! Chokladkaka/-mousse på mörk choklad, frasiga mjölkchkladeflarn och ovanpå det pudrat socker.

Mums!

fjortis

Idag på tbanan träffade jag på två ärke-fjortisar. Jag märkte dem redan på stationen då de satt och vräkte på en bänk och den ene spelade nåt irriterade högt från sin mobil som han liksom höll fram mot folk för att de skulle höra ännu bättre. Den andra fnissade och bufflade uppmuntrande mot sin kompis. Jag insåg senare att det han spelade var något klipp med "sieg heil", de såg inte alls ut som bulor utan snarare såg de ut att vara från Iran eller däromkring.
När tåget kom ställde de sig mitt framför dörren så att ingen kunde komma ut, de stod kvar med mening lite för länge innan de gjorde fula gester mot de som skulle gå av och steg lite åt sidan så att de fick tränga sig ut.
Väl på tåget så spelade de nazi-klippet igen och hade allmänt oljud för sig.

Jag föll in lite i min pensionärs-sinnestämning, greppade väskan hårdare och tänkte något om "dagens ungdomar". Men så slog det mig hur uppenbart de sökte uppmärksamhet att det var sorgligt. Istället började jag tycka synd om dem och fundera på vad det är som gör att de måste söka uppmärksamhet av främmande människor på t-banan.

Så bestämde jag att nästa gång jag råkar på en sån typ så ska jag sätta mig bredvid dem på bänken och säga "hej". Bara för att se hur de ska reagera. Vi får se om jag vågar :)

coach

Den här vintern verkar få temat "C jobbar med sig själv". Eller kanske "C kommer på vem hon är och vem hon vill vara". I alla fall så hade jag medarbetarsamtal med min nya närmaste chef häromdagen. Ett mycket bra samtal där vi bland annat kom fram till att chefen ska vara min coach när det gäller processplanet.

Fan, jag har en coach, hur 2006 är inte det? I och för sig är det min närmaste chefs uppgift att vara coach åt mig, men nu ska vi sätta upp ett program utöver det dagliga "vanliga" coachandet. Ibland känner jag mig som värsta UFOt som bara är helt buffligt sakorienterad hela tiden och inte kan hantera människor...

Men på något sätt så har jag ju ändå överlevt alla dessa år, jag har både sambo, vänner och kollegor som verkar uppskatta mig. Så nån slags omedveten social kompetens måste jag ju ha. Kanske är jag en naturbegåvning som är socialt kompetent utan att vara medveten om det? Kanske kommer jag bli en super-medmänniska om jag får upp ögonen för hur jag interagerar med andra. Eller så blir jag bara lite mer säker på mig själv.

Man kan ju hoppas.

mer insikter

Har varit på ledar-utbildning. Det blev också ett tillfälle att fundera över hur jag är och hur jag skulle vilja vara.
Njuter verkligen av att få sån här utbildning på jobbet, och speciellt när det är en utbildning som jag kommer ha nytta av även på andra ställen än på jobbet. Det är spännande att jobba med sig själv, även om jag än så länge bara är i början av den resan. Jobbigt också, men tar jag det bara i små portioner så går det bra.

Fick så fina ord av en vän till mig, de värmde verkligen!

jobba med sig själv

Hade ett jättebra samtal med en kollega idag. Jag är en analytisk människa som gärna ser saker på sakplanet, kollegan är en känslomänniska som ser saker på processplanet. Samtalet fick mig att tänka. Jag ska verkligen jobba på att känna efter vilka stämningar som finns, och hur grupper jag är med i är.
Jag har idag även fått uppleva hur illa jag själv hanterar konflikter när jag är stressad. Många intryck och insikter om mig på samma dag. Tur att det är fredag...

tihi, jag vann!

I en blogg jag följer och uppskattar otroligt mycket utlyste ägaren en tävling: "varför är just DU här?" Jag vann! :)
Jag har nu seriös beslutsångest över om jag ska tala om för henne att den här bloggen finns eller inte.
...jag får se.

måsten och behov

Kanske är det dags att försöka vara tydlig inför mig själv och skilja på externa "måsten" och mina egna behov. Det är inte så att jag måste yoga och meditera, men jag mår så otroligt mycket bättre när jag gör det. Det är ett behov jag har för att må bra. Kanske jag inte måste gå på den där festen, kanske skulle jag må mycket bättre av att gå på en yoga-klass istället?
Läste nånstans att i tester man ibland får göra i en anställningsprocess är inställda på hur män reagerar. Till exempel finns frågor av typen "Du har jättemycket att göra på jobbet och en vän till dig behöver verkligen ditt stöd. Vad gör du?" och så är alternativen fina formuleringar av: "Jag sköter mitt jobb" och "Jag hjälper min vän". Saken är den att kvinnor gör både och. Vi kommer både att fixa klart sakerna på jobbet OCH hjälpa vår vän i kris.
Kvinnor kan :)

Betyder detta att jag både kan göra saker som är sociala måsten och de saker jag verkligen behöver? Jag hoppas det, för sociala måsten kan också vara givande, speciellt om jag har yogat/mediterat innan och är en bättre version av mig själv :)