Idag på tbanan träffade jag på två ärke-fjortisar. Jag märkte dem redan på stationen då de satt och vräkte på en bänk och den ene spelade nåt irriterade högt från sin mobil som han liksom höll fram mot folk för att de skulle höra ännu bättre. Den andra fnissade och bufflade uppmuntrande mot sin kompis. Jag insåg senare att det han spelade var något klipp med "sieg heil", de såg inte alls ut som bulor utan snarare såg de ut att vara från Iran eller däromkring.
När tåget kom ställde de sig mitt framför dörren så att ingen kunde komma ut, de stod kvar med mening lite för länge innan de gjorde fula gester mot de som skulle gå av och steg lite åt sidan så att de fick tränga sig ut.
Väl på tåget så spelade de nazi-klippet igen och hade allmänt oljud för sig.
Jag föll in lite i min pensionärs-sinnestämning, greppade väskan hårdare och tänkte något om "dagens ungdomar". Men så slog det mig hur uppenbart de sökte uppmärksamhet att det var sorgligt. Istället började jag tycka synd om dem och fundera på vad det är som gör att de måste söka uppmärksamhet av främmande människor på t-banan.
Så bestämde jag att nästa gång jag råkar på en sån typ så ska jag sätta mig bredvid dem på bänken och säga "hej". Bara för att se hur de ska reagera. Vi får se om jag vågar :)
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar