nejsägaren

Det bor en nejsägare hos oss.

Och hon är inte ensam. När dagisgruppen samlades igen efter julhelgens förskingring satt de 5 små flickorna i ring och svarade "nej" på allt. Hela dagen. Hela veckan.
Lillan sade tidigare "nää-ää", men sedan förra helgen är det ett kristallklart uttalat "nej" som kommer över hennes läppar titt som tätt.

Lillan ett år och tio månader

Dagislivet rullar på, Lillan vänjer sig mer och mer vid fröknarna på de andra avdelningarna som hon får träffa mornar och kvällar och i semestertid då det är få barn på dagis. Lämningarna är inne i en bättre period och jag tror det beror på att det varit så lugnt och tyst med få barn på dagis i mellandagarna.
Hon pratar och pratar, men det är fortfarande väldigt orent. Vissa dagar är hon ett verkligt eko och bara upprepar allt man säger.

Viljan och förmågan att uttrycka den växer för varje dag och jag försöker få henne att faktiskt säga vad det är hon vill. Hon får ibland utbrott där hon inte kan/vill säga vad hon tycker är fel, och då är det ju svårt att lösa problemet. Kanske en alltför vuxen inställning till trots och utbrott, men klart värd att testa tycker jag. För-trotset visar sig flera gånger varje dag, men är än så länge uthärdligt.

Lillan uttrycker sin kärlek genom pussar och gos. Och genom att prata om de personer förutom sina föräldrar som hon tycker bäst om (faster, mormor och kompisen Js mamma) och genom att låta de personerna göra saker med henne som hon aldrig skulle drömma om att tillåta oss att göra. Som att borsta hennes tänder till exempel...

Maten är OK. Ofta vill hon bara äta grönsakerna (men absolut inte grönsallad) och frukt. Vi låter henne hållas när hon petar i maten. Hon får i sig tillräckligt ändå. Andra dagar lassar hon in vansinniga mängder mat, tex när det är pappas köttfärssås och spagetti. Välling är populärt och även nyheter som nyponsoppa och apelsinjuice.
Men allra godast är kex, smoothie, russin, vindruvor, mandariner och päron.
Det är oftast enklare att få henne att äta om vi äter samma sak samtidigt. Och allra helst ska vi redan sitta vid bordet när hon sätter sig. Om hon inte vill ha maten, men hon får sitta kvar och vi äter så börjar hon pilla i sig efter ett tag, i alla fall lite. Fick Lillan bestämma så skulle hon ta med sig det godaste av maten och äta det vid soffbordet i vardagsrummet. Det händer att hon faktiskt får göra så med frukostmackan eller mellis-frukten. Det är ingen rutin som vi ville ha, men ger man efter en enda gång så är det OK sen i hennes ögon. Och vissa gånger känns det viktigare att hon äter, inte var hon äter.

Lillan är inne i en trygghetstörstande period.
Hon säger ofta att hon vill ha nappen och även snuttefiltarna kånkar hon runt på mer än tidigare. Gosedjur eller klädesplagg är goda ersättare om snuttefiltarna inte är tillgängliga. Hon går gärna runt med hela famnen full av mjuka saker. Även när hon ska somna märks det skillnad: hon vill att den som nattar ska sitta kvar inne hos henne tills hon somnar. Ibland gör vi det, men vissa kvällar säger vi att det går bra ändå och går ut. Då gråter hon efter den som nattade i en minut, sen blir det tyst. När vi sitter kvar hos henne ligger hon och pratar en massa och vill att man ska svara och bekräfta det hon berättar ("ja, idag var Anna på dagis", "ja, vi såg bussen idag"). Man får inte sjunga för henne, men ibland får man klappa henne på ryggen eller huvudet eller hålla i handen. Vissa kvällar somnar hon på 10 minuter när man sitter där inne, ibland tar det en timme.

Lillan leker mycket med duplo-lego, framförallt bilarna och djuraffären hon fick i julklapp. Djuren ska sättas på speciella platser och även de olika gubbarna ska vara på rätt plats. Bygga torn med de legoklossarna är kul ibland. Bygga torn med kloss-pusslet är ännu roligare, då det är av trä och låter mer när man välter tornet.
Påsen med sugrör är en annan favoritleksak och bobby-car.
Att mamma, pappa eller någon annan läser böcker är en favoritsysselsättning och just nu är favoritboken "Ingrid vill äta" av Katerina Janouch (fast Lillan kallar huvudpersonen för Inger eftersom en fröken på dagis heter så). Sidan där mamman och pappan står vid spisen kan Lillan titta på och prata om hur länge som helst.
Också julklappsboken "sagan om den lilla lilla gumman" är rolig, framförallt om man säger "liiiiten, liiiiten" med pipig röst när man läser.

helg på tu man hand

Denna helg lämnade vi Lillan till hennes mormor+sambo.
Maken och jag lunchade, gick på polarn-rean och handlade till Lillan. Handlade lite mer till Lillan, till hemmet och till mig på de andra reorna. När vi tröttnade på att shoppa fikade vi. Jag var helt upprymd av känslan av att vara på semester, fri och lite busig.

Sen bar det av till Yasuragi (ett japanskt spa).
Där var det inte alls som det var förr, då var där tyst och harmoniskt, nu var där prat, skratt och oväsen från en stor mängd människor som verkade tro att de var på en Finlandsbåt. Ingen respekt för lugnet och tystnaden, folk som springer och dyker i poolen.
Vi gjorde det bästa av situationen. Badade, tvagade oss på japanskt vis. Letade en tyst plats för att läsa och hittade till slut tystnaden på vårt eget rum. Åt middag och köpte sedan varsin chokladkaka och lade oss framför TVn på rummet.
Morgondopp i utomhuskällorna innan gryningen och lång lång frukost medan det ljusnade. Efter en tidig utcheckning och en promenad ner till vattnet (som var den lugnaste och mest harmoniska stunden på hela spa-vistelsen) tog vi bussen och gick på bio.

En härlig helg som inte riktigt blev som vi tänkt, men som ändå gav oss det vi mest av allt längtat efter och behöver: tid tillsammans.

Tankar om matkassar

Jag funderar på om vi ska testa färdiga matkassar. Det finns en uppsjö av leverantörer, det man får är leverans av alla råvaror samt recept för en vecka (oftast 4-5 middagar).

Smidigt för oss som inte har bil att slippa kånka hem all mat, maken (som alltid hämtar på dagis) slipper handla på vägen och slipper hitta på vad vi ska äta.
Vi skulle få testa på många nya recept.

Samtidigt, vi är lite kräsna och inte så äventyrliga när det gäller maten på vissa håll i den här familjen.

För många år sedan, innan Lillan kom, hade vi ekolådan där man får hem ekologiska grönskaker. Då slängde vi en del, men det var å andra sidan inte hela måltider utan snarare ett komplement och inspiration att laga nya maträtter.

Så klart skadar det inte att testa, men det vore kul att höra om någon av er som läser har några erfarenheter.

trettondagsafton och tid

Är hemma med Lillan idag medan maken är på jobbet. Hade tänkt att min pappa skulle komma över och fika. Det visade sig att han har kräksjukan så det ställde vi snabbt in.

Stressen från innan jul hänger kvar, men på ett annat sätt. Det går ögoninflammation på dagis och jag blir stressad över att Lillan ska vara mycket sjuk nu under vintern.

Jag försöker hitta tid för mig själv. Tid att träna. Tid att göra ingenting, ensam. Tid att träffa mina vänner. Tid att vara med maken. Och med Lillan.
Jag startar med hemmadagen med Lillan idag, vänner på besök imorgon, spa-besök med maken i helgen, terrakottaarmé-utställning och middag med en vän på tisdag och förhoppningsvis ett träningspass nästa vecka. Eller möjligen redan efter jobbet på fredag? Tiden för mig själv har jag nu när Lillan sover sött i sin säng.

Jobbet är roligt och ger mig mycket. Men det tar också mycket, framför allt de långa restiderna. En timme och en kvart i varje riktning. 2,5 timmar varje dag som jag spenderar på bussar och T-banor.

Mitt 2010

På nyårsafton var det flera som tyckte att 2010 varit ett skitår, eller åtminstone ett mellanår. Jag har svårt att sätta någon stämpel på det.

Det här har i alla fall hänt i år:
Januari:

Jag var mammaledig med en Lillan som inte kunde gå. Hångde på öppna förskolan eller hittade på annat för att roa en allt större Lillan.









Februari:

Jag tog körkort
Det var väldigt väldigt mycket snö ute
Jag handlade kläder, gick till frisören och förberedde mig mentalt på att börja jobba igen.









Mars:

Jag började jobba igen och maken tog över föräldraledigheten. Den första tiden fick jag inget uppdrag och blev svårt rastlös av att "sitta bänk" på jobbet.
Lillan fyllde ett år!













April:

Jag fick ett uppdrag på jobbet och arbetslivet fick en mening igen. Det var härligt att börja jobba, speciellt som det var halvtid.










Maj:

Bestämde mig för att springa tjejmilen och började träna lite löpning. Och äntligen kom sommarvärmen.















Juni:
Jobbet var mer hektiskt och jag höll fortfarande ut med löpningen. Maken och jag drömde om hur vi skulle bygga om i trädgården.















Juli:

Semester!
och bara några dagar in på den fick jag reda på att jag skulle tillbaka till uppdraget jag just hade slutat. Om än i lite annan form.









Augusti:
Det nya dagislivet startade. Maken skötte inskolningen och jag fick finna mig i att träffa Lillan ännu lite mindre varje dag.
















September:
Min medverkan i tjejmilen fick vänta till ett annat år eftersom jag var sjuk. Om sanningen ska fram vet jag inte ens om jag hade klarat det om jag varit frisk, så lite som jag hade tränat innan.
Jobbet rullade på och tog mycket energi av mig, men gav mig också en massa energi. Avslutade uppdraget med flaggan i topp och goda vitsord från kunden (igen)
Lillan hade en period då hon vägrade barnstol








Oktober:
Var på konferens i Medelhavet med jobbet och fick en mycket välbehövlig energi-kick. Och fick vara bara mig själv i ett par dagar.
Började på nytt uppdrag som jag själv skaffat fram. Ett jobb av linje-karaktär som inte alls är konsultigt. En omställning att plötsligt ha kollegor och ett team att ta hand om.
Det gick bra för Lillan på dagis, men jag hade det tungt med restiderna.
Min mamma hittade en knöl i bröstet och stora cancer-paniken drar igång.








November:

Oron över mammas cancer fortsätter och dämpas sedan då vi får bästa möjliga beskedet.
Lillan pratar mer och mer och har en period då lämningarna på dagis går sämre.









December:
Lillan har vattkoppor.
Jag ägnar mig åt typiska december-saker som att julpynta och dricka glögg. Fick en hel dag för mig själv i ett köpcentrum och shoppade både till mig själv och julklappar.
Mellan jul-myset stressar jag och känner att jag inte hinner med varken jobbet, maken, Lillan eller mig själv.
Är på luciafirande på dagis och inser mer och mer att Lillan har ett eget liv där som jag aldrig kommer få full insyn i.
Firar en precis lika social jul som året innan, men denna gång är jag mycket mer stressad och kan inte alls njuta av alla människor omkring mig som jag ju egentligen VILL umgås med.
Avslutar året med en härlig middag tillsammans med våra syskon, avslappnad och rolig!

Meja mä-moj

Lillans nya favoritsysselsättning är att titta på Manboy med Eric Saade på youtube...