underverket är här nu!

Äntligen är hon hos oss, världens underbaraste flicka!

Jo, det var värkarna som startade i måndags morse, på kvällen åkte vi in, och kvart i fyra på tisdagsmorgonen föddes vår dotter.
Jag är så glad att förlossningen startade spontant och att vi fick föda där vi ville.

Lillan var fick mycket gulsot, så vi blev inlagda på neonatalen för extra tuff ljusbehandling, hon svarade bra på behandlingen och i fredags fick vi åka hem.

BF +10

Maken har åkt till jobbet och jag har placerat mig på min vanliga plats i soffan.

Imorse vaknade jag och hade värkar, de höll i sig i några timmar, men är borta nu. Molvärken i svanken är dock kvar. Bebisen var lugn men gav små livstecken ifrån sig då och då.
Jag har inga illusioner om att det verkligen har satt igång, men det är skönt att det i alla fall händer någonting. Och det ökar hoppet om att få en spontant startad förlossning senare i veckan.

Imorgon bitti ska vi på överburenhetskontrollen, det ska bli mycket spännande att få veta hur "mogen" jag är.

vecka 41 - resumé

Veckan har varit lugn, och den har haft en aura av deppighet och ilska över sig.
Ju längre veckan gått, desto jobbigare har det blivit.

Har under veckan haft en del känningar som skulle kunna vara tecken på att något är på gång, men som lika gärna kan vara ingenting:
Två släpp av något som skulle kunna vara delar av slemproppen, en i tisdags och en i torsdags.
Häromkvällen kom EN värk som nog faktiskt var en värk. Men sen kom inga fler...
Bråkiga tarmar.
En bebis som plötsligt är aktiv/vilande på andra tider än den brukar.
Drömde en natt att förlossningen satte igång.
Ibland ont i svanken.

Vissa dagar känner jag mig som en symptomletare, som när vi försökte bli gravida och det var dagarna innan mens. Men oftast säger jag "det kanske är ett tecken!?", halvt ironiskt och halvt på allvar.

Det nya datumet jag riktar in mig på är på tisdag då vi ska till sjukhuset på överburenhetskontroll.

Saker att glädja sig över:
Jag har fortfarande "bara" gått upp 10 kilo
Jag har ännu inga bristningar på magen
Jag samlar inte lika mycket vatten i kroppen längre
Eftersom bebisen hittills varit mindre än normalkurvan så blir hon troligen inte någon 5-kliosklump trots att jag gått över tiden.
Jag har fortfarande en vecka på mig att komma igång av mig själv och därmed få föda där jag vill.

BF+7

Idag var vännen S och lilla T här, tog med sig lunch och höll mig sällskap. Tur att jag har så bra vänner och familj som orkar med mig!

De senaste dagarna har det verkligen inte varit kul. Är redigt trött på att vara gravid nu och det finns inte speciellt många tecken på att något skulle vara på gång.

Fler och fler personer hör av sig för att "kolla hur det går", vissa mer smidigt än andra. Jag kan bli vansinnig på en del av dem, dels på hur de uttrycker sig och dels att de väljer att höra av sig nu, trots att de inte gjort det på flera månader. Kanske är det en bra idé att skrika "jo, bebisen kom för flera veckor sen, vi har bara låtit bli att tala om det för just dig" och kasta på luren...

Gnäll

Hormonerna är bråkiga. Jag är sur och deppig. Inget känns kul och jag känner mig avtrubbad.
Det är trist att vara hemma, men jag vill inte hitta på något för det känns läskigt att vara iväg och det gör ont när jag går och åker buss. Hade tänkt ta mig an ett nytt sy-projekt, men det gör ont i ryggen när jag sitter vid symaskinen, så det går inte heller.

Mamma kommer hit idag och håller mig sällskap, hoppas att det piggar upp lite.

lugna steg

Här går jag fortfarande med magen i vädret.

I måndags var vi hos BM (för sista gången, igen :) ) och hon sa att bebisen ligger långt nersjunken. Det är ju bra. Fick även prata om mina "känningar" och det verkade inte vara något att oroa sig över. Det är som det ska, även om jag inte har de klassiska förvärkarna och molvärken. Det var skönt att få träffa min BM, hon har en bra inverkan på mig och jag känner mig alltid tryggare efter att vi varit där. Och denna gången kändes det att det psykologiska var ännu viktigare än vanligt.

På fredag ska vi ringa SöS för att boka tid för överburenhetskontroll.

Igår var jag på jobbet för ett möte med chefen och sen hängde jag på stan med vännen S och lilla T (som är 10 månader gammal och inte alls liten längre). Det var mysigt att träffa S och skönt att få lite andra intryck än TVn.
Men det var jobbigt att gå omkring, även om vi egentligen inte gick speciellt mycket och dessutom höll det långsammaste tempot i världshistorien. Bebben stökade och skickade elaka nerv-smärtor ner i mina ben.

vecka 40 - resumé

Börjar vänja mig vid att vara hemma, allt går i ett sakta mak och jag känner mig så långt ifrån stressad man kan göra.

Bebben bökar runt som vanligt och det känns. Ordentligt. På kvällen har hon ett gympa-pass och då är det väldigt obekvämt i nån timme. De sista dagarna händer det även ibland på dagtid att hon super-bökar. Annars är det mest de vanliga puffarna och en liten arm eller ett ben som far över magen ibland. Men det är onekligen en rörlig bebis, det är sällan det går mer än en timme utan att hon rör sig.

Nätterna är jobbiga, men det är inte olidligt varenda natt så jag klarar mig.

Är inte lika orolig som förra veckan, men det kommer små slängar av det även nu. Annars känner jag efter väldigt mycket om något känns annorlunda eller kan vara ett tecken på att det är på gång. Det är en skum kombination av att vara väldigt avslappnad och att vara på helspänn.

Matmässigt har jag blivit mer sugen på kött-produkter och feta saker som smör och grädde. Jag äter mindre semlor och mycket mer frukt. Jag har även helt kommit ifrån fasta tider för mat utan äter det jag vill när jag känner för det, som tex lagad mat halv tio på förmiddagen...

Det känns inte så farligt än att ha gått över tiden. Det som stör mig är att folk som tidigare inte hört av sig börjar göra det nu. Gärna med kommentaren "jag vet hur jobbigt det är med folks frågor om dethänder något, men jag måste bara fråga hur det går...".
Däremot de som hela tiden hört av sig stör mig inte att de fortsätter att göra det nu.

Ställer in mig mer och mer på att det kommer bli igångsättning. Nästa vecka ska jag läsa på lite mer om det. Imorgon bär det av till BM igen för att prata om just det. Det ska bli spännande, och lite deppigt att vi måste dit så klart.