full utan sprit

Velade fram och tillbaka igår om jag skulle gå ut med nya jobbet eller inte. Det kunde ju kännas skönt att bara njuta av att ha jobbat sista dagen på jobbet. Men å andra sidan så är det kanske socialt dumt att inte hänga på när de ordnar utgång.

Jag bestämde mig för att gå dit. Det var trevligt. När jag kom hade min nya chef redan köpt en flaska vin och glas till alla. Jag sa "jag vill hellre dicka något utan sprit" "jaha" sa han och såg lite frågande ut tyckte jag. Jag kände som att det var nödvändigt att säga något så jag klappade lite på magen och mumlade något om att magen inte gillar. Han verkade inte bry sig utan frågade vad jag ville ha istället. Ingen annan ifrågasatte varför jag inte drack vin. Så jag kom undan rätt enkelt.

Det var en trevlig kväll, vi satt på uteservering med fin utsikt och njöt av det undebara vädret och den vackra skymningen. De andra två som var där jobbar inte på min avdelning, men de var trevliga även om den ena var lite väl tystlåten.

Jag gick tidigast, men det kändes ändå helt ok, jag var ändå där i över tre timmar. När jag var på väg hemåt så kändes det som att jag hade druckit, även fast jag så klart varit helt nykter. Det var en skum känsla att känna sig så där lagom salongs-berusad fast jag visste att jag inte var det. Placebo-effekt gissar jag.

fyllo

Häromdagen satt jag på en busshållplats och fick snart sällskap av en man som verkade misstänkt lik ett fyllo. Han satt tyst rätt länge (vilket är ovanligt, jag är en sån person som fyllon gärna pratar med annars), och sen pekade han plötsligt på min ena fot och sa
"Har du väldigt ont i den där foten?"
"Nej, hurså?"
"Nä, jag bara undrade"

Sen sa han inget mer.


Idag är sista dagen på jobbet. Det känns inte så konstigt, så jag antar att jag inte riktigt har fattar det. Jag har varit hemma så mycket den senaste tiden att det snarare känns som att jag kommer in en dag på semestern och jobbar.
Fokus för mina tankar idag är istället ikväll då jag ska träffa några från mitt nya jobb och dricka öl. Det känns pirrigt, och jag vet inte riktigt hur jag ska komma undan alkohol.

vecka 9 - resumé

Idag går jag in i vecka 10, the big etta nolla.
Det känns stort och bra. Nu är en fjärdedel avklarad :-o

Vecka 9 var bättre än vecka 8, illamåendet var mer hanterbart, och vissa dagar var magen faktiskt inte så svullen. Jag har också känt mig mer harmonisk och inte så ilsk. Jag har haft en hel del dragningar i jumskarna.

De dagar magen är svullen har det varit svårt att hitta bra kläder. Jag undrar hur jag ska kunna dölja det på jobbet om 4 veckor...

Jag har oroat mig en del över att få ett MF/MA igen. Speciellt igår när jag åt middag med en kompis och fick världens kramper i magen. Men jag tror att det var min IBS som spökade och att det egentligen inte hade något med graviditeten att göra.

Jag har fått mer och mer svårt att hålla tyst om det stora som händer just nu. Många gånger har jag fått bita mig i tungan för att inte säga saker som "jo, men nästa vår och sommar kommer jag ju vara hemma". Alkohol har ännu inte varit svårt att undvika, men det lär bli värre på fredag då jag ska ut och dricka öl med nya jobbet.

Räknar ner till nästa måndag då min gyn är tillbaka och jag kan ringa och förhoppningsvis få ett VUL snabbt som attan. Vi vill verkligen ha ett "bevis" på att allt är OK innan vi går ut med nyheten.

bra helg

Helgen blev fyra dagar lång eftersom jag var hemma både torsdag och fredag. På torsdagen blev det inte många knop, jag var mycket trött och mådde inget vidare, jag bara hängde i soffan hela dagen.
På fredagen var jag på shoppingmarathon med en kompis, det var kul med rätt jobbigt.
På lördagen träffade vi vännerna och deras bebis, tre månader har den hunnit bli det är inte klokt hur de växer de där små!
Igår var vi och shoppade färg så att jag kan måla hallen och gästrummet. Det var skönt att det äntligen blev av och jag är grymt sugen på att sätta igång med målandet.

Det var på det hela taget en mycket bra helg. Jag mådde bättre och bättre för varje dag, både illamåendet och humöret. Det känns skönt att jag är mer "som vanligt", men samtidigt blir jag ju lite orolig att det är något fel.
Men bara lite.

utmaning

Skolkade från jobbet idag på eftermiddagen och gick och drog på stan ett tag.

Vågade mig in på bebis-avdelningen, gick och klämde på kläderna ett bra tag och försökte komma på hur det kändes. Först var det helt overkligt att gå där och faktiskt titta på saker till min egen bebis, inte någon annans. Det kändes som att jag bara låtsades vara gravid, att det inte var på riktigt.
Sen hittade jag de pytte-pytte-små kläderna i storlek 44 och då slog det mig att det faktiskt bor någon i min mage som kommer ha kläder på sig om ett antal månader. Magiskt!

Det var ett stort steg för mig att våga gå in dit. Ett steg mot att acceptera att jag faktiskt är gravid och att det kommer gå bra den här gången.

Så klart kom även tankarna att jag utmanar ödet och att nu kommer missfallet bara för att jag tittat på bebiskläder. Men de tankarna var inte alls lika starka eller framträdande som jag väntat mig.

För att så att säga lägga grädde på moset så köpte jag en yoga-för-gravida-bok. Den absolut första gravid-saken jag nånsin har köpt! Det kändes bra.

På väg hem satt det en ljuvligt söt unge i en vagn och åt smörgåsrån. Jag kunde inte annat än le när jag tänkte på att snart, snart har jag också mitt barn hos mig.
Det verkar som att det börjar sjunka in...

vecka 8 - resumé

Vecka 8 var en avtrubbad och trött vecka med en touch av illamående.
Inte alls humörsvängningar med vitt eller nattsvart som man hör andra prata om, jag har istället varit känslomässigt grå hela veckan.
Illamåendet är kvar men det känns som att det är hanterbart. Det var bara imorse när jag råkade köra in tandborsten för långt bak i munnen som det blev riktigt jobbigt.

Veckan har mest spenderats hemma eftersom jag "jobbat hemma" en hel del. Många timmar i solstol på altanen har det blivit, och en hel del promenader i skogen. Och sommarens första dopp :)
Jag har varit väldigt matt och flera gånger om dagen kunnat lägga mig på sängen eller i soffan och bara stirrat tomt framför mig. För man blir ju tydligen så trött av att sitta i en solstol...

För att orka när jag varit på jobbet har jag nyttjat socker, men inte så fasligt mycket. Socker lockar inte nu som det gjorde förr. Men det är fortfarande effektivt. Liksom koffein.

Mina matvanor har förändrats, helst vill jag inte äta alls, men jag inser att jag måste. Numera är det i stort sett bara kall mat som gäller. Helst frukostmat som mackor eller fil. Varm mat känns äcklig och bacon, leverpastej och sasltgurka som var det godaste som fanns nyss är nu superäckligt bara jag tänker på det. Mineralvatten och saft är nyfunna räddningar mot illamåendet. Mjölk, som jag annars hatar, konsumerar jag nu stora mängder av, främst som smoothies eller med flingor.

Känsligheten för dofter har ökat, jag höll på att avlida när sambon envisades med att äta fiskbullar häromdagen.

distans

Jag har distans till jobbet, fast jag är här.
Det är en mycket skum men samtidigt väldigt skön känsla.

Jag har spenderat så mycket energi på det här stället, både bra energi när jobbet varit roligt och även på tok för mycket dålig energi när jag har varit arg, besviken eller upprörd över det är här.
Nu lägger jag inte mer energi. Jag ska vara här i nio dagar till, men jag kommer inte engagera mig ett dugg under den tiden. Jag tänker inte bry mig om saker som är dåliga, jag kommer inte lägga ner någon känsla i det jag ändå kommer prestera när jag är här. Självklart kommer jag göra de få uppgifter jag har att göra, men jag kommer inte göra det med någon inlevelse.

Talade nyss med en mammaledig kollega, hon sa att jag måste ladda om innan det nya jobbet så att allt det dåliga härifrån inte följer med mig dit. Jag håller med henne fullt ut, och hoppas att denna känslomässliga loss-koppling är ett steg på vägen.