inget beslut i sikte

Ännu inget beslut fattat i chefs-frågan.

Jag funderar istället på om jag över huvudtaget vill vara kvar på den här arbetsplatsen. Det är så mycket som inte fungerar och jag är såååå trött på det. Jag har inte fattat något beslut i den frågan heller. Jag verkar inte vara så snabb på att fatta viktiga beslut, jag hoppas att det är en bra egenskap.

I get the message

Jag har tidigare talat om öronmask. Imorse gick jag ut i skogen för att få lite ordning på mina tankar. Jag hade en förhoppning om att jag kanske till och med skulle kunna komma fram till ett beslut om hur jag ska göra med jobbet. Men icke.
Under hela promenaden så spelade en låt i min hjärna. Det bara gick inte att få bort den. Mycket irriterade, dels störde det mina planer på att tänka och dels så förtar det känslan av att vara i naturen när jag har en hel orkester i skallen.

Sen funderade jag lite på varför det var just den låten som spelades, det är en låt som jag inte brukar lyssna på.
Kanske kan det vara så att min hjärna försöker säga mig något med textraderna:
"Livet börjar här och nu... ...våga lämna det som var... ...vågar du, så vågar jag"

färdig?

Alla tankar på om jag ska ta chefs-rollen eller inte har fått mig att börja fundera i allt större och större banor.

Jag har ett mål och en plan: jag ska vara kvar på min nuvarande arbetsplats tills jag är "färdigutvecklad" som ledare. (vilket man så klart aldrig blir, men tillräckligt bra för att känna mig säker på det jag kan och våga söka jobb som ledare nån annanstans)
Förr trodde jag att det skulle innebära att jag jobbade som projektledare ett tag och sedan blev gruppledare ett tag och sen skulle det vara klart.

Nu har min arbetsplats bytt arbetssätt och projektledarnas roll har blivit mer coachande och vi är egentligen mycket mer ledare nu än vi (jag) var innan, då var vi (jag) mest administratörer.

Idag med ett samtal med en nära kollega som har ungefär samma kompetens som jag och dessutom samma mål så kom vi på:



Tänk om jag har uppnått mitt mål, tänk om jag är "färdigutvecklad" nu?



oj.


Tänk om jag är färdig på den här arbetsplatsen? Tänk om det är därför jag är så irriterad på situationen som råder på jobbet? Tänk om det enda raka är att sticka nu?

Men då kommer känslorna av det skulle vara att fly från den jobbiga situation som råder nu. Och jag vill inte vara en svikare som drar när det blir jobbbigt.
Visst kan jag komma över en sån sak och faktiskt sticka. Men samtidigt så tror jag att situationen som råder kan vara mycket utvecklande för mig. Som ledare är det viktigt att kunna hantera förändring och även hjälpa andra att klara av det. Jag tror att jag kommer få väldigt mycket erfarenhet i det om jag rider ut den här stormen och kommer ut på andra sidan.

Så egentligen har jag inget svar än, men jag har kommit lite närmare mot att kunna formulera frågan :)

chef

Jag har fått en förfrågan på jobbet om att bli gruppchef.

Jag vet inte alls om jag vill anta uppdraget eller inte. Jag har visserligen tidigare sagt att jag vill prova på att vara gruppchef, men nu när tillfället uppenbarar sig är jag inte lika säker. Det stormar som sagt på min arbetsplats just nu och mycket av stormen handlar om hur gruppcheferna beter sig. Visst kan man se det som att jag kan förändra det om jag blir en av dem, men samtidigt så är de så många att jag kanske inte får genomslag. Plus att jag inte är säker på att jag orkar ta den fighten ensam på det sättet.

Dessutom måste jag ju lämna tryggheten i min egen grupp om jag ska bli chef över en annan. Min grupp jag är i nu är projektledar-gruppen och vi är de personer med mest ledarkompetens på bygget. Om jag vill utvecklas mer som ledare är det kanske lättare att göra det i den gruppen? Där jag har bättre kollegor som jag redan har bra kontakt med och som dessutom har högre kompetens.

Samtidigt ser det ju fint ut i ens CV om det står gruppchef.
Och så blir det en annan utmaning att leda en grupp under lång tid. I projekten är det mer kortvarigt, men å andra sidan mycket mer intensivt eftersom man umgås med projektgruppen på heltid under projekten.

uppdatering om godis

Förresten, mitt löfte till mig själv om lördagsgodis har inte gått något vidare bra.

Kanske blir det nya tag denna vecka, eller så väntar jag ett tag tills jag känner mig lite mer stabil och situationen på jobbet har lagt sig lite. När det känslostormar i mig så behöver jag tydligen mitt socker.

Om jag mådde dåligt ofta skulle jag vara tjock som ett hus...

lite mindre obehag

I fredags stod jag inte ut längre.

Jag hade ett långt och fint samtal med min kollega som tidigare varit min chef. Vi har alltid haft en bra och nära relation, men det här var ett högvattenmärke :) Hon sa till och med att jag kunde ringa henne under hennes semester den här veckan om jag behövde prata!

"du är inte min chef längre, du behöver inte ha telefon-jour på semestern längre" sa jag.
"jag vet" sa hon "men jag gör inte det som fd. chef utan som din vän".
Åhhh, vad sånt värmer!

Sen tog jag med mig en jobb-bok och drog från jobbet under förevändningen att jag skulle läsa boken.
Jag satte mig på ett fik och fick snart sällskap av en vän, vars blotta närvaro lugnade ner mig väldigt mycket även om vi inte pratade så mycket om min situation.
Senare på kvällen var jag på middag med en annan vän och lyckades med konststycket att inte tänka på eller prata om jobbet över huvudtaget!
Helgen gick också utan att jobbet stal mina tankar, och nu är det måndag och jag är på plats igen.

Allt känns lite lättare idag. Det är så skönt och jag försöker njuta av att det känns bättre, men samtidigt vill jag veta vad det var som "tog bort" det jobbiga. Kanske är det så att "vän" är det magiska ordet? Att det faktum att jag har så fina vänner är det som hjälpt mig?

obehg

Just nu är det jobbigt på jobbet.

Förändringar är ofta jobbiga, och vårt (jag måste använda det förhatliga ordet) paradigmskifte på jobbet visade sig vara en extra jobbig förändring med extra många saker som måste förändras och extra många personer som inte inser det och/eller inte vill det.
Alla saker jag och min grupp har försökt göra för att förbättra och förenkla har inte tagits emot alls eller så har det motarbetats utan förklaringar om varför.

Summan av detta blir att det är svårt för mig att få saker gjorda, det är svårt att bli hörd och det är svårt att bara hålla humöret uppe.
Jag har inte varit med om något liknande förut och jag går omkring med en konstig känsla av obehag. Jag går och hoppas på att det ska gå över av sig självt. Men det inser jag ju att det inte kommer göra.

Som tur är har jag bra stöd i min grupp och vi ser det alla på samma sätt.
Jag är inte ensam, men ändå tär situationen på mig, stjäl energi och lust ifrån mig.

Så här vill jag inte ha det! Men jag vet inte hur jag ska komma ur det...