skum

När man åker tunnelbana kan man träffa på många olika skumma människor, men i morgonrusningen (låt vara att det fortfarande är semi-semestertid) brukar de inte vara så många. Eller så uppenbara.

Imorse satt en man och mediterade på tåget! Jag hade nog inte märkt det om det inte var för att jag tänkte sätta mig på platsen bredvid honom. Men det gick inte, för han satt mitt emellan de två platserna, så att ingen kunde sitta bredvid honom. Sen såg jag att han blundade hela tiden och hade händerna som många har när de mediterar, uppvända och med tummen mot pek- och långfinger.

Mycket har jag sett göras på tunnelbanor, men meditation var första gången idag.

soundtrack

jag är en av de personer som ibland får en låt på hjärnan som förföljer mig hela dagen. Det händer inte alls varje dag, tack och lov, men när det händer är det nog så irriterande. Det går liksom inte att bli av med den där låten, gärna en låt jag inte ens gillar, eller en reklamjingel.

Idag är det willy wonka-sången från filmen Charlie and the Chocolate Factory (den nya med Johnny Depp). Inte direkt min favoritlåt i hela världen...

polis och sång

Var på fik i helgen och drack kaffe med en vän. När vi kom stod en polisbil utanför "jaha, de vill väl också fika" tänkte min vän, (själv observerade jag dem inte ens) men när vi kom ut så visade det sig att det varit slagsmål precis innan vi kom och poliserna var där och tog upp vittnesmål. Med min fantastiska uppmärksamhet så hade jag nog inte blivit något bra vittne, tur att vi kom dit för sent.

Sen när jag var på toa i fikets inre lokaler så hör jag "du måste finnas" på radion från köket, men med en konstig stereo-effekt. Det visar sig att de är kökspersonalen som sjunger med i låten. Jättehögt.

att leva

Ibland kan jag verkligen njuta, men ofta är det så mycket som surrar i hjärnan att jag inte kommer ihåg att stanna upp och förundras över hur fantastiskt livet är. Små triviala vardagssaker tar upp plats från själva livet. Saker som att planera sin kväll med matinköp, tillagning, packa väska till nästa dag, hinna till TV-program, ringa samtal och så vidare tränger undan nu-känslan, och jag blir som en robot och bara gör saker.

Visserligen kan jag känna mig tillfreds över saker jag uträttar, saker som stryks från todo-listor. Men det är inte att leva. När jag kommer på mig själv och stannar upp för att verkligen uppleva stunden så är det som att öppna ett fönster i ett instängt rum; ljuvligt.

insikt

Jag har misstänkt det en tid, men nu känner jag mig så säker att jag kan utbrista:

Jag äter när jag har tråkigt eller är rastlös.

Tur att jag inte är uttråkad och/eller rastlös oftare, för då skulle jag vara stor som ett hus. Nu ska jag bara komma på hur jag ska kunna använda denna insikt för att sluta med detta oönskade beteende. Hittills har det inte funkat att när sockersuget sätter in tänka "varför vill jag ha socker nu?"

trist

Jobbet är trist nu. Många borta och för lite som händer. Sitter och försöker att inte surfa hus på dagarna. Det går sådär. Bra är i alla fall att bostadsmarknaden verkat komma igång efter semestrarna, det dräller in annonser :)

synergieffekt

Det där med att vissa människor tar ens energi och att andra ger dig energi, undrar om jag inte tror att det kan vara sant.
Vissa (de flesta) av mina vänner är verkliga energi-givare för mig. Så fort jag träffar dem så mår jag bättre, blir gladare, upprymd och liksom laddar batterierna.
Vissa andra vänner och bekanta är, inte tvärtom, men annorlunda. När jag går därifrån känner jag mig ibland trött och liksom tom.
Kan det vara så att jag stjäl energi från mina vänner som ger mig energi? Att de känner sig tömda när vi har träffats? Så vill jag absolut inte att det ska vara!
Det ultimata måste ju vara att i en vänrelation båda kunna ge den andra energi, så att båda kan hamna på plus-sidan efter ett möte. En synergieffekt.