Lillans personlighet har varit sig lik länge länge, egentligen sedan hon föddes när jag tänker efter. Stabil, nyfiken och social men samtidigt lite försiktig och avvaktande i nya situationer, en verbal och lugn vanemänniska. Sover gott och äter bra.
Hon har börjat stamma mycket, men det tror vi är en del i talutvecklingen. Det är tydligen vanligt att barn med stort ordförråd inte riktigt hänger med i motoriken.
Lillan gillar rutiner och när något inte blir som planerat reagerar hon. Dock oftast på ett bra sätt. I vanliga fall är det maken som hämtar på dagis. Om det är någon annan som ska hämta brukar jag förbereda henne på det på morgonen. Häromdagen blev hon totalt överraskad när både mamma och mormor oannonserat kliver in på dagis för att hämta. Jätteförvånad ropar hon "mamma kom och hämtade mig idag! och... och... och... MORMOR!!" Hon gav upp ett glädjetjut och sprang så snabbt hon kunde över hela gården och upp i mormors famn. Hela kvällen var det stora samtalsämnet att mamma OCH mormor hade hämtat henne, fast hon trodde att det var pappa som skulle komma.
Hon är intresserad av veckodagarna och vi pratar ofta om vad vi ska göra olika dagar, hon verkar finna en trygghet i att veta vad som kommer och det är också spännande när något man pratat om sedan inträffar.
Vi har börjat prata så smått om julen. Häromdagen utspelade sig dialogen:
"snart är det jul Lillan, vem kommer då?" frågar jag
"jultomten!" säger Lillan
"ja, det blir väl kul?" säger maken
"ja, jultomten kanske slår mig!" säger Lillan glatt
Hästar är fortfarande mycket spännande och helst skulle hon gå och hälsa på hästarna nere på friluftsgården varje dag. Även getterna är kul, speciellt de två stora bockarna.
Påklädning fixar Lillan själv, både vanliga kläder och ytterkläder. Även blöjor byter hon nästan själv, men där känns det bäst om någon är med och hjälper till lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar