söndag 14 november 2010

Tot

Lillan pratar och pratar. Det fullkomligt forsar ord och meningar ur henne. Uttalet däremot lämnar en hel del att önska.
Igår sa hon "tot" och blev mer och mer upprörd när jag inte förstod vad hon menade. Sen "Betty tot" (Betty är vår katt). När jag ändå inte förstod vad hon menade tyckte jag nästan att hon suckade och himlade med ögonen innan hon böjde sig fram och övertydligt petade på kattens tass. "Tot" betyder så klart fot.
Tänk att ha en så trög mamma, stackars barn.

1 kommentar:

k sa...

Hahaha! Så har vi det här också ibland. Pydd är en napp-unge och pratar gärna massvis med nappen i munnen. Inte helt lätt då att höra vilka ord hon uttalar. Till slut kan hon bli så arg att hon vrålar orden när man inte hör. Humör...
Kram!