måndag 9 augusti 2010

tillbaka på jobbet

idag började jag jobba igen.

Efter fina vitsord av projektkollegorna kände jag mig rätt färdig med det projektet jag jobbade med före sommaren. Men så en dag i juli då jag var på semester bestämdes att en bit till skulle göras och kunden sa "då vill vi att C håller i det".
Så nu är jag tillbaka i en ny version av samma projekt, vissa kollegor är kvar, andra inte. Och jag har en mycket mer ansvarsfull roll denna gång.

Efter drygt en halv dag känner jag mig rätt mör och huvudvärken kommer smygande. Jag är inte van att vara inomhus så här mycket! Vad hände med mina två timmar om dagen i lekparken?

Tankar på hur det ska bli att vara heltidsarbetande med Lillan på dagis smyger sig fram också, men än är det några veckor kvar tills den verkligheten, så det får vänta tills ett annat inlägg.

3 kommentarer:

k sa...

Det kommer gå bra med jobbstart och dagisstart; det tror jag absolut, men visst är det en helt ny grej att lära sig hantera. För er alla. Och det tar ett tag att komma in i bra rutiner och känna efter vad som bör prioriteras och när. Hur mycket tid lägger man på matlagning, hur mycket tid ska man istället ägna åt att göra grejer efter dagis etc. Inte lätta saker att lista ut för familjens bästa, men det går det också, tror jag.
Grattis till de fina vitsorden och den nya ansvarsrollen! Det ger ju verkligen jobbandet en guldkant. Kram!

Yogamamma sa...

Och vet du - även det kommer att gå bra. För livet ser olika ut. Ingenting varar för evigt och ni kommer hitta det som passar bäst för just er familj. Lycka till! Och vad ROLIGT att de ville ha dig!

C sa...

Jo, ni har rätt båda två. Det kommer säkert gå bra. När vi väl kommit på vad det är som funkar för oss, och hur vi vill ha det.
Och tack för grattis!

K: det är just den där tiden innan vi "landat" som jag är orolig för. och förstås hur JAG kommer reagera inför det faktum att Lillan är på dagis hela dagarna. Lillan och maken kommer båda klara av det jättebra.

Yogamamma:
Det känns som jag har flyt och saker mest bara trillar på plats. Så kommer det troligen bli även med min transformering till dagis-mamma, familjens vardag och min egentid.
Just nu ser jag inte hur det ska gå till, men jag litar på att det löser sig.