Jag har blivit trädgårdsrasist

Vår trädgård är minst sagt eftersatt. Det första året vi bodde här var vårt alibi att det var just första året och vi måste se vad som kommer upp, då kan man ju inte göra något. Andra året använde vi nyfödda Lillan som ursäkt att låta trädgården leva sitt eget liv.

Det här året har jag däremot hittat viljan att påta i trädgården och har blivit intresserad av att det ska vara fint där. Inget mer "alla växter har lika värde i vår trädgård", nu ska kirskål och maskrosor döden dö.