Lillan elva månader

Hon har sagt sitt första ord: bapp (som betyder napp). Ibland tror jag att hon säger mamma också och menar det.
Lillan älskar sina nappar. När hon börjar bli trött kryper hon in i vårt sovrum, ställer sig upp mot sängen och går fram till mitt sängbord där det alltid ligger nappar. Först står hon bara och tittar lyckligt på dem, sen tar hon en och stoppar i munnen, sen en i varje hand.

Hon kan stå själv i ett par sekunder och har vid några tillfällen gått några steg när hon inte tänkte på vad hon gjorde. Efter att hon stod själv och trillade och slog sig ordentligt har hon dock blivit jätteharig och vill inte stå själv längre. Försöker man släppa henne får hon direkt spagetti-ben och sätter sig ner.

Hon leker gärna titt-ut bakom ett hörn, bläddrar i böcker, lägger saker i lådor eller stapelbägare i varandra. Hon kryper iväg till ett annat rum när hon vill och när man går med henne är det hon som bestämmer vart vi ska. Försöker man styra henne dit hon inte vill blir det hälarna i backen och tvärnit. Fortfarande är det gå utmed möbler som hon gör mest, och då helst möbler som har böcker som hon kan riva ut.

Lillan är en liten härmapa och försöker härma djurläten i böcker. Favoriten är "mjau". Hon säger även något som kan vara "hej" och kanske ett försök på sitt eget namn. Även i lekar härmas det, hon vill mata mig och borsta mina tänder.

Trotsen har fått nya former, nu är det låtsasgråt som gäller när hon inte får som hon vill. Mycket jobbigt att lyssna på, men härdar man ut så slutar hon ganska snabbt.