Häromdagen på bussen satt det en person två rader framför mig. Jag kunde inte avgöra om personen var en man eller en kvinna. Mina blickar drogs oavbrutet till personen och försökte sortera intrycken och bestämma om det var en man eller en kvinna. Men hela tiden fick min stackars hjärna lika starka mans- som kvinno-signaler från personen och kunde inte placera personen i något av facken. Jag försökte tänka på annat, men hjärnan ville inte släppa denna tydligen mycket viktiga fråga om personens könstillhörighet och drogs hela tiden tillbaka till "mysteriet".
Det finns säkert en käck psykologisk förklaring till varför min hjärna så förtvivlat ville veta om det var en man eller en kvinna. Själv blev jag bara så fascinerad av att jag inte kunde förmå hjärnan att strunta i det, trots att jag aktivt försökte tänka på annat.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar