Har varit på grupphandledning tillsammans med de andra nya gruppledarna idag. Jag har rett ut en massa situationer den här veckan och löst en hel del frågor.
Det känns så jäkla enkelt att vara gruppledare!
Jag blir lite orolig när jag känner så... Jag trodde ju att det skulle vara värsta utmaningen, men än så länge har det faktiskt inte varit det. Visst, massa grejer att göra, massa samtal, massa mail, många saker att tänka på. Men inte alls på den jobbiga nivån som jag väntat mig.
Jag borde väl njuta av den här känslan så länge den varar antar jag...
Men jag kan inte.
Nånstans ifrån kommer tankarna: "är det så här det ska vara?" och "det här är inte en tillräcklig utmaning".
Det är orättvist att tänka så efter så kort tid, jag vet. Om det inte kommer några utmaningar ramlande över mig kan jag säkerligen hitta på egna utmaningar som jag kan sträva efter att överkomma. Men det känns bara så trist att jag känner så här nu.
Jag får tänka att det känns så lätt för att jag är så himla bra och som klippt och skuren för att vara gruppledare :)
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar