Jag har i stort sett slutat dricka kaffe. Jag gillar verkligen smaken av kaffe, men har aldrig varit nån storkonsument. Jag drack kaffe nån gång i veckan, men sedan när min mage var trasig så kunde jag inte dricka kaffe alls under en lång tid. Efter det så började jag så smått dricka kaffe igen, men jag upptäckte att jag reagerade väldigt på det. Jag blev stissig, rastlös, fick hjärtklappning, yrsel och andra stress-symptom och så klart väldigt dålig sömn oavsett när på dygnet jag drack kaffet.
Ju mer sällan jag dricker kaffe, desto värre blir effekterna när jag väl dricker det. Jag blev lite skraj över det, och har därför dragit ner ännu mer, det är väldigt sällan värt det att dricka kaffe för mig nuförtiden.
Jag kan inte låta bli att tänka på de som dricker kaffe hela dagarna, de måste ju få i sig lika mycket koffein (eller vad i kaffet det nu är jag reagerar på) som jag, men de får ju inte samma effekt som jag. Deras kroppar har vant sig vid detta "gift" och mår snarare dåligt när de inte får sitt kaffe. Jag gillar inte beroenden och missbruk, och jag ser nästan kaffe som något folk är beroende av och missbrukar. Man ser folk på morgonen på jobbet som man knappt kan tala med innan de fått sin första kaffekopp för dagen, och folk som ständigt har sin termosmugg med kaffe med sig. Folk som säger att de får huvudvärk och andra abstinensbesvär om de inte får sitt kaffe.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar