charter

Ännu en insikt i klassen "alla är inte som jag". Jag har haft många sånna insikter på sistone, är det kanske en del av 30-årskrisen att "hitta sig själv"?

I alla fall, här är min insikt:
Alla har inte åkt på charter varje år sen de var 3 år gamla.

Och jag som sett det som att charter är liksom en svensk rättighet (skyldighet?) att åka på minst vartannat år. Att väckas i ottan och äta en liten burk yoghurt (det åt vi aldrig annars), åka till arlanda i gryningen, stå i incheckningskö i terminal 5 (i år var första gången jag ens satte min fot i nån annan terminal på arlanda, även om jag nog insett att de faktiskt existerar), hänga i gaten, äta äcklig flygplansmat, få ont i öronen, landa på charter-resmålet, säga "hejdå" till flygvärdinnorna, kliva ut genom flygplansdörren och känna den underbara varma bastuliknande luften slå emot en och veta att nu, nu, nu är det semester. Sen åka buss eller promenera över plattan till terminalen, höra flygplatsutrop i rassliga högtalarsystem på språk man inte förstår. Terminalen helt inredd i marmor som doftar utländskt rengöringsmedel (jo, det doftar alltid likadant oavsett vilket charterland man åker till, men den doften finns inte på rengöringsmedel i sverige). Stå tillsammans med hela planet och trängas vid babagebandet som ändå inte sätts igång förrän efter 20 minuter (i charter-länder lever man efter mañana-mentaliteten, och det skämtar folk i kön om, "höhö, nu är man i Spanien/Grekland/whatever och på semester, det är väl bara att vänja sig vid det här tempot". Man får (förhoppningsvis) sina väskor, följer strömmen ut ur flygplatsbyggnaden och blir omedelbart påhoppad av folk som undrar om man behöver taxi till stan och/eller hyra rum. Man väljer att gå till reseledaren som håller upp baksidan av en mapp där företagets logga syns (de får inte vara inne i flygplats-byggnaden, fråga mig inte varför)och man får säga vilket hotell man ska bo på och får då reda på vilken buss man ska ta. När alla kommit ombord på bussen åker man till samhället där alla ska bo, guiden delar ut lite informations-foldrar och pratar lite om landet man hamnat i "här gäller mañana-mentaliteten, spola inte ner papper i toaletten (det ska läggas i en sophink bredvid (gäller mest grekland och medelhavets södra kust och öar)) och drick inte kranvattnet, välkomstmöte är på hotel Samboronbon imorgon kl 1030"
Sen kommer man fram till sitt hotell, får sitt rum och semestern kan börja :-D