premiär

Efter sju sorger och åtta bedrövelser har vi äntligen lyckats vaccinera och märka vår lilla katt. Hon är snart nio år och har aldrig satt sin tass utomhus. Men igår var det dags: premiären av hennes nya liv som utekatt.

Snackis

Lillan har blivit en riktig snackis.
Hon pratar ofta och gärna med världens sötaste lilla röst. Hon säger ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä och ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö.

arketyp

Jag har för många gånger under senare tid funnit mig själv i en så typisk situation att jag nästan börjat skratta åt mig själv. Jag verkar ha klivit rakt in i en arkeytp.

För någon vecka sen var det första träffen med föräldragruppen på min BVC. Jag hade sett fram emot detta tillfälle nästan sjukt mycket. Att få träffa andra mammor (ja OK även pappor, men om sanningen ska fram mest mammorna) och bebisar, gå promenader och prata om de där sakerna som bara andra nyblivna föräldrar kan uppskatta att prata om: som bajsfärger, sovrutiner och hur man egentligen ska klippa naglarna på de där yttepyttiga fingrarna. Och dricka latte under tiden så klart.
Efter träffen som BVC så snällt placerat just innan lunch frågade jag om någon ville hänga med och äta. Det slutade med att vi var 6 mammor och lika många bebisar som slog oss ner på ett fik och lunchade. Där satt vi och gungade vagnar, ammade, drack latte och pratade ohemult mycket bebis-saker i flera timmar. Precis som jag hade hoppats på, men jag blev ändå full i skratt åt situationen, mer typiskt lattemamma kan man knappast bli.

I helgen var vi på kalas hos vännen S. Det var jättetrevligt, god mat och sällskap av gamla kompisar. Vi satt där på altanen och fikade, tittade på de större barnen som härjade i trädgården, spelade boll och gungade i gungmattan och Lillan flyttade från famn till famn. Det hela var supermysigt, nästan lite FÖR mysigt, tänk er om pripps blå skulle göra reklam som utspelar sig på ett trädgårdskalas.

Då slog det mig: just dessa personer delade jag min student-tid med; vi drack, lekte dumma lekar och härjade runt. Och hade vansinnigt roligt. Och nu sitter vi här, snart 10 år senare, har bildat familj och blivit... vuxna.

Kräk och slem

Min lilla unge inte bara kräks, hon har slem i halsen på nätterna också.
När hon sovit runt 6 timmar på natten så vaknar jag av att det låter som att hon är helsnorig i näsan och inte kan andas. Eftersom jag själv inte klarar av att vara täppt utan missbrukar nässpray vid första tecken på förkylning vill jag så klart att Lillan ska ha fria luftvägar. (För övrigt hatar Lillan näsFridan, men det kanske alla ungar gör?)
Men, det verkar inte sitta i näsan, hon kan amma och suga på napp utan problem. Jag tror snarare att det åker upp och ner i halsen/luftvägarna.
Och detta fenomen uppstår bara på nätterna.

Nu har jag pallat upp med handdukar under hennes madrass för att få lite lutning i sängen och hoppas på att det blir bättre av det. Mina nerver klarar inte av att lyssna på hennes andning en natt till.

Kräks-bebis

Lillan är en kräksbebis. Fortfarande. Hon kräks efter varje mål, ofta så mycket att man måste byta kläderna (eller om man har tur bara haklappen). Det har gått så långt att jag blir förvånad om hon inte kräks när hon ätit. Men hon kräks även mellan måltiderna, så man går aldrig säker. Och skötväskan sväller över av kräks-trasor och ombyten både till Lillan och mig.

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att hon skulle kräkas mindre.
Och så önskar jag att jag visste var man kan köpa bra (och fina, man är väl ytlig) haklappar, nån som vet?

MammaLedig

Folk som inte har barn brukar hävda att de som är föräldralediga har "är lediga och gör ingenting" och de som varit/är föräldralediga brukar protestera högljutt mot denna inställning.

Men just nu känns det verkligen som att jag bara är ledig. Det känns som semester. Dagarna är lugna men fyllda med roliga saker som att luncha på stan med vänner som jobbar, träffa Lillans kusiner, gå promenad med en mamma från föräldragruppen, sträck-se på Lost. Visst tar jag hand om Lillan dygnet runt och det tar ju en massa tid, men de närmaste 10-15 åren kommer jag alltid ta hand om Lillan (även om det blir på ett annat sätt). Det är liksom ingen skillnad på att gå hemma nu och ta hand om Lillan och om ett år när jag börjat jobba igen och har semester, då kommer jag också ta hand om Lillan.

Så nu njuter jag av min mammaLedighet och hoppas att den här semesterkänslan håller i sig länge länge!

Och så kommer den smygande igen, den där känslan av att: får det vara så här enkelt att ha barn, vad är det jag har missat?

Lillan två månader

Lillan har blivit två månader!
Min lilla unge är så stor nu! Jag blir nostalgisk och ibland tårögd när jag ser på bilder från den första tiden då hon var pyttig. Inte blev det bättre av att vi träffade hennes lilla kusin som bara var 5 dagar... Usch vad snabbt tiden går!

Mycket har hänt med Lillan den här månaden. Hon ler definitivt nu och det är ljuvligt när man får ett av de där tandlösa jätte-leendena som svar på sitt eget leende. Ibland låter det som att hon skrattar, hur sött som helst. Hon kan även ligga på skötbordet och snacka ibland.

Händerna är upptäckta och de är mycket spännande att stoppa i munnen. Tummen eller pekfingret blir snutte ibland, men då är mamma snabbt där med nappen. Inga tummsugarbarn här inte! (ja, vi får väl se, som vanligt är det ju Lillan och inte jag som bestämmer...)

Lillan är nyfiken och vill se sig omkring, helst sitta i famnen och titta på allt omkring henne. En annan mycket spännande sak är att sitta i mammas eller pappas famn framför spegeln. Babysittern funkar fortfarande oftast bra, men BabyBjörnen är inte vidare kul, man ser ju inget därifrån! Vagnen är fortfarande en favorit och där sover Lillan gärna många timmar antingen rullandes eller stillastående.

Vad gäller sömn så blir första natt-passet allt längre, upp till 7 timmar. Sen ett eller två kortare natt-pass. Ibland sover Lillan sista passet i vår säng, inte för att hon vill utan för att jag vill snusa på henne.
När vi är ute med vagnen blir det ofta ett långt sov-pass i den. Är vi bara hemma en dag blir det kortare sovstunder: 1,5-2 timmar.

Kvällsoron är mindre nu och vissa kvällar visar den sig inte alls.
Att bada är kul! Nu har Lillan även testat att bada med mig i badkaret, det var också en hit.