vecka 32 - resumé

Bebisen har rört sig mycket i veckan. Och mer obekväma än någonsin har rörelserna varit för mig. Hon verkar också ha fått in vanan att stampa eller sitta på min urinblåsa, vilket inte heller är så kul. Jag som varit förskonad från täta toa-besök under graviditeten springer nu dit titt som tätt.

Däremot har sammandragningarna varit färre, troligen för att jag tagit det så lugnt. Men fortfarande kan det bli plötsligt tvärstopp när jag går.
Plötsliga tvärstopp blir det också ibland när äter, och även sura uppstötningar förgyller min vardag.

Men sammantaget mår jag oförskämt bra och stortrivs med att vara gravid.

Ultraljudet var så klart en av veckans milstolpar, skönt att slippa definitivt snitt. Det kan så klart bli snitt ändå av massa andra anledningar, men nu har jag i alla fall en chans att få föda naturligt. Det var även skönt att få se den lilla igen och höra att allt såg bra ut.

Det har varit en lugn vecka med mycket ledighet. Nyår firades i stillhet med min bror och hans sambo.
Lediga dagar har spenderats med mannen, men även med vännen S och hennes bebis på en maraton-shoppingdag som var mycket trevlig.

Han eller hon?

Just det,
När vi var på rutin-UL i vecka 19 visade bebisen tydligt upp sig så att till och med jag och mannen såg att det var en tjej.
På ULet igår bad vi läkaren kolla igen, och vi fick beskedet att "jo, det ser ut att vara en tjej", men denna gång kunde vi själva inte se något.

Men säker kan man ju inte vara ändå.

UL

UL igår gick bra, moderkakan ligger inte i vägen, så jag slipper snitt (av den anledningen i alla fall).

Bebisen var lagom stor för sin ålder och läkaren gjorde en genomgång av alla viktiga saker, hjärna, hjärta och så vidare. Vi fick också se inzoomningar av en hand, ett öra och en fot. Hon kollade även flödet i navelsträngen och allt var så bra och normalt.
Läkaren skrev på remissvaret att det var ett "livligt foster", jo jag tackar...

Tillbaka i verkligheten och detox

Tillbaka på jobbet efter julledigheten.
Fast, nu på kontoret där jag ska dyka djupt ner i styrdokument och uppdatera dem med nya metoder att leda projekt. En uppgift som många skulle rynka på näsan åt, men som jag (än så länge) tycker känns rätt kul. Det trista är att jag kommer jobba ensam, men å andra sidan är det bara en månad.

Min socker-konsumtion har under julen varit orimligt hög. Tänkte idag inleda operation avgiftning och inte äta något godis/kaffebröd idag. Jag har sockersug hela tiden, men har bara fallit dit på en liten bit mörk choklad och en handfull vindruvor än så länge. Så ganska stolt över mig själv är jag ändå.

I eftermiddag ska vi på UL för att se om moderkakan har "flyttat sig", eller om det blir planerat snitt för mig. Det känns bra att vi kommer få ett besked, och att jag har tid på mig att förbereda mig på förlossningen, oavsett på vilket sätt den kommer ske. Det ska bli härligt att se den lilla igen, vi ska be att de kollar könet igen. Det vore ganska lustigt om det visade sig vara det andra könet den här gången.

vecka 31 - resumé

En skön vecka med ledighet, släktträffande och mycket godis.

Jag har verkligen slappnat av den här veckan. Det har varit otroligt skönt att bara vara ledig och rå om varandra.

Barnet rör sig mycket, som vanligt. Det börjar kännas jobbigt uppe vid revbenen, dels för att h*n sparkar, och dels för att revbenen verkar tryckas isär/utåt av magen. BHarna börjar bli trånga att knäppa och det är obekvämt att sitta ibland.

Har inte haft så mycket sammandragningar eftersom jag tagit det så lugnt, men när de väl kommer så måste jag oftast stanna och kan inte gå vidare förrän de lugnar sig. Jag försöker tänka på att gå långsamt, även de dagar det känns som att jag kan gå lika snabbt "som vanligt" för att slippa få sammandragningar. Varva ner helt enkelt.

Har börjat känna av brännande känsla uppe vid revbenen som tydligen är rätt vanligt, och så den där känslan av att maten inte får plats i magen utan ligger i matstrupen. Blä. Men överlag mår jag toppenbra och det känns så härligt att vara gravid.

Har fått en svag "linea negra" på magen, jag trodde att det skulle komma mycket tidigare. Den verkar dessutom bara gå från naveln och uppåt, inget nedåt. Magen är nu så stor att jag utan problem kan ha den som bord när jag sitter i soffan, perfekt att ha godis-skålen på!


Denna vecka har så klart haft julfokus, men även bröllopsfokus.
Jag kan numera titulera mig Fru och har fått ett nytt efternamn!
Vi smet iväg i hemlighet strax före jul och gifte oss. Det blev en skön helg för bara oss två. Ingen släkt eller vänner visste om något. Så nu är vi på slut-tampen av årets andra "komma-ut-turné" när vi talar om den glada nyheten för nära och kära. Men, den här känns ändå inte riktigt lika stor som den förra, när vi talade om att vi väntar barn.

vecka 30 - resumé

En bra vecka med avslutet på jobbet i fokus. Har mått bra under hela veckan, även om ryggen fortfarande bråkar med mig lite för ofta.

Får sammandragningar när jag inte tar det lugnt, men när jag är "ledig" och tar det lugnt känner jag inte av dem alls. Men mina sammandragningar är inget mot min svägerskas, de har varit inne och sovit kvar två nätter på förlossningen i veckan för att hon haft så kraftiga och smärtsamma förvärkar. Men ingen bebis än, och inga tecken på att förlossningen skulle vilja sätta igång, bara väldigt många och smärtsamma värkar.

Min bebis bökar runt och stökar som vanligt, men det känns att det börjar bli trängre. Rörelserna blir mer och mer obekväma för mig. Hos barnmorskan fick vi en lite mer proffsig gissning på att barnet ligger i "ostbåge" som vi brukar säga om favorit-positionen. Rumpan/ryggen ut åt min högra sida, huvudet nånstans nere till vänster, benen uppe utmed revbenen och sparkande små fötter under mitt vänstra revben.

Funderade imorse på när jag egentligen sov en hel natt senast. Jag kan inte minnas när det var. Den senaste tiden har jag vaknat nån gång mellan 2 och 4 på morgonen och legat vaken i ungefär en timme innan jag kunnat somna om.

Har nu jullov och njuter av att vara ledig, slå in julklappar, äta godis och umgås med sambon. Och det tänker jag fortsätta göra hela denna vecka också :)

God jul!

jobbet

Nu har jag jobbat min sista dag på uppdraget och har från och med idag jullov.

Det känns vemodigt att lämna uppdraget, jag hade faktiskt börjat trivas nu på slutet. Men det är lika bra att gå, bebisen protesterar när jag stressar, och mycket mer stress hade det blivit om jag varit kvar i januari eftersom projektet går in i en intensiv fas då. Min vilja att vara med till slutet hade inte kunnat uppfyllas hur som helst, eftersom projektet kommer hålla på minst till sommaren. Så att vara kvar en månad till hade egentligen inte hjälpt alls, bara skjutit upp "avskedet" och stressat min bebis. Men jag känner mig ändå vemodig, och jag tillåter mig själv att känna så.
Jag kunde aldrig tro för ett par veckor sedan att jag skulle kunna känna annat än glädje och stor lättnad när jag slutade uppdraget, jag har sett fram emot den här dagen större delen av hösten som ett barn ser fram emot julafton. Tänk hur min inställning till saker kan förändras. Jag känner redan att jag lärt mig så mycket om mig själv, hur jag vill jobba och hur jag vill vara under min tid på uppdraget, men det har inte fallit på plats än, jag väntar in det och ser fram emot den dag jag kan sätta ord på det.