hus

Det är dagar som idag som jag verkligen uppskattar att vara husägare.

Jag har idag rensat ogräs, hängt tvätt i trädgården, suttit på altanen och ätit salladslunch, strollat till affären och handlat färskpotatis till middagen, stått vid syrenen och njutit av den underbara doften, kollat så att både smultronen och vinbären utvecklar sig som de ska. Och till sist suttit i en solstol och läst en tidning.

Den självklara avslutningen på dagen hade så klart varit ett glas rosévin och grillning på altanen, men då sambon måste jobba sent idag så får det nog bli imorgon istället.

Hade ett långt samtal med en kollega igår och har nu återigen insett att jag verkligen inte kan vara kvar på jobbet. Organisationen är för sjuk och trasig och jag kan inte med den kultur som finns där. Det finns ingen chans att jag skulle stanna. Så nu hoppas jag bara att något av de tre företagen som jag varit hos vill ha mig. Speciellt ett företag verkar helt fantastiskt och helst vill jag hamna där.

Jag vill sluta jobbet så snart som möjligt när jag fått det nya, men jag tror att det är smartare att vara kvar till sommarsemestern. Och när man räknar efter så är det inte så långt kvar tills dess :)

omstart

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för vilken liknelse som bäst passade för att beskriva helgens bortavaro från mitt vanliga liv. Jag valde mellan paus och omstart.

Det fick bli omstart.
Detta på grund av att jag känner mig helt annorlunda nu än innan jag åkte, jag känner mig ny och fräsch. Och faktiskt utvilad trots att vi hade ett hektiskt tempo hela helgen. Jag satt på bussen imorse och bara var. Inga tankar, ingen planering, inga funderingar på jobbet. Bara vara. Det var skönt!
Till och med jobbet känns OK idag, så det måste betyda att jag är på fantastiskt gott humör.

Jobbletandet går sakta, men onekligen framåt. Har två intervjuer senare i veckan och en andra-intervju nästa vecka. Har tidigare varit lite orolig över att jag inte har mer på gång, men idag känns det helt överlevbart att det inte går snabbare.

Unnade mig en fin-latte efter lunchen idag. Tänkte på Yogamamman som ska på UL idag. Hoppas verkligen att hon inte får samma besked som jag fick.

I eftermiddag ska jag ta en promenad med min kollega, hon som vet vad som hänt. Hon är lite av en mentor och coach för mig, och jag mår alltid så bra när vi har pratat. Hon är bra för mig. Sen ska jag till min frisör som är så härlig och alltid gör mig på bra humör. Efter det blir det förhoppningsvis en middag med en gammal och kär vän. Där är det jag som är coachen/terapeuten, men det ska jag nog klara av när jag tankat energi hela dagen.

kvitter

Saker som gör att det är underbart att vara mig idag:

Om exakt ett dygn sitter jag i ett flygplan och dricker champagne.

Idag lyser solen.

I eftermiddag ska jag skolka från jobbet och gå på promenad med min vän och hennes bedårande lilla bebis.

Jag har världens bästa sambo.

Jag har nyss fått sköööön massage på företagets bekostnad.

Hela helgen kommer jag spendera i min favoritstad.


Sen finns det så klart några grejer som gör att det inte är så kul att vara mig idag.

Fast, dem tar jag inte upp nu!

Hormoner

Fick mens igår kväll.
Det förklarar mitt beteende de senaste dagarna...

Det känns bra att den kom, för då har jag möjlighet att få lite koll på cykeln. Även om den säkert kommer vara lika oregelbunden som den brukar vara. Det känns också rätt OK idag att inte vara gravid, men jag anar att nästa gång mensen kommer så kommer det inte kännas alls lika bra.

Var på intervju igår. Fick direkt bra kontakt med VDn, men hade inte lika lätt att få grepp om gruppledaren. De är bara ca 10 personer som verkar väldigt sammansvetsade. Och äldre än jag. Och förhoppningsvis mognare. Det vore otroligt skönt att komma från den oprofessionella och pubertala stämningen som råder här. Får se senare i veckan om de gillar mig eller inte. Jag är inte helt säker på att jag gillar dem.

Har en till intervju snart för en tjänst som jag tror att jag är grovt underkvalificerad för, men rekryteraren verkar inte tro det. Det ska bli himla spännande att få veta mer om vad tjänsten innebär, och OM jag skulle få jobbet så får jag världens coolaste titel!

Ska snart träffa min PT igen, den enda som visste om att jag var gravid. Och då måste jag tala om att jag inte är det längre. Jag oroar mig lite för det, men jag tror att det kommer gå bra. Att tala om det gick mycket lättare än jag trodde, så jag hoppas att det här också ska gå lätt.

veligt

Jag känner verkligen att jag inte kan vara kvar på jobbet, det är det enda raka att dra. Jag har börjat söka jobb på allvar igen. Mailen som trillar in i min mailbox är fulla av folk som vill att jag ska komma på intervju. Det är en kick varje gång någon "vill ha mig".

Men. För det finns alltid ett men, planen att skaffa annat jobb går inte speciellt bra ihop med de parallella planerna att bli gravid igen. Jag vill inte hamna i sitsen att jag får ett jobb och sen under provanställningen måste gå till chefen och säga att jag är gravid. Det känns inte shysst mot arbetsgivaren.

Men det är inte shysst mot mig själv att vara kvar på mitt nuvarande jobb.
Valet att byta jobb blir därför självklart. Men ändå inte enkelt.

Jag tänkte häromdagen när jag var som mest peppad att hitta nytt jobb och stökade i kalendern för att få plats med alla intervjuer att det kanske inte gör så mycket om plusset tar tid på sig att komma till oss, nån månad eller så. Det tog ju nio månader sist innan det tog sig, så det kan väl ta tre månader den här gången?

Men så hoppade jag in på min favvo-blogg och fick ett gravtest med pluss framför ögonen, yogamamman är gravid! Det är ju helt underbart! Jag är så glad för hennes skull och hoppas så mycket det går att hennes lilla knytt ska stanna kvar.

Samtidigt insåg jag att jag inte alls vill att det ska gå några månader innan jag blir gravid. Jag vill vara det NU. Jag vill inte få nån mens, jag vill få ett pluss!

tidsmaskin

Imorse när jag intet ont anande var på väg till jobbet fick jag åka tidsmaksin.

Vid tunnelbanan stod ett stort gäng studenter. Det låg glädje och förväntan i luften och alla hade sina studentoveraller på sig. Overaller i alla regnbågens färger och fulla med tygmärken. Runt omkring dem låg den omisskännliga doften av studentoverall där man brukar kunna urskilja öl, donk, matflott och allsköns gammal smuts. Där fanns en bandare som spelade nån hjärndöd låt på repeat, kanske årets bygglåt från Quarnevalen?

Åh, alla dessa minnen som ploppade upp i min skalle när jag såg dem! Vad kul jag hade när jag var i deras kläder! Långa kvällar och nätter i studentpubben och de ömma fötterna efteråt. Ordna trerättersmiddagar för hundra personer. Sitta i ölrummet och ha silliz. Åka runt i landet och hälsa på alla andra tokiga studenter från alla städer och få vara med om deras traditioner. Smita ifrån en trist föreläsning och hitta en kompis i klubbrummet att snacka skit med eller till och med knäcka en öl med så där busigt mitt på dagen. Skjuta de som tjuvrökte i pubben med vattenpistol. Gå på bal varannan vecka. När man hade all tid i världen men aldrig några pengar.

När jag hämtat mig från floden av minnen tog min nyfikna och organiserande del av hjärnan över. Vad gjorde overallerna där (förhållandevis nyktra) klockan kvart över sju en fredagsmorgon? De var uppenbarligen på väg TILL något, inte FRÅN något. Quarnevalen har ju redan varit? Efter ett tag kom jag på det: så klart var de på väg till AG! tre galna dagar där hela Kneipbyn bokas och fylls till brädden av overaller. Håhå jaja, där har undertecknad också varit, vi bodde tre personer i världens sötaste vita hus. Det var mycket praktiskt då alla andra hus i Kneipbyn är röda och ser likadana ut. Vi hittade minsann alltid hem till rätt hus. Och en natt fick jag förklara för min vän att mönstren på tapeten inte alls sprang omkring på väggarna. Det var tider det :)

På sätt och vis avundas jag de små studenterna jag mötte imorse eftersom de just nu upplever mina härliga minnen i verkligheten. Men å andra sidan vill jag inte alls vara i deras kläder idag.
Jag är väldigt nöjd med det borderline-pensionärs-liv som jag lever idag och vill inte byta det mot något (förutom gravid- och småbarnslivet så klart).

ensam

Jaha, nu har jag också upplevt det som alla säger: Att man blir ensam och utanför gänget när man blir chef.

Idag gick mina kollegor på lunch utan att fråga om jag ville följa med.

:(