Saker mitt barn säger

"titta mamma, vad långa mina ben har blivit! De går ända hit!"

Och så visar hon med händerna nere vid fotknölarna.

Jobb

Jag bestämde mig i höstas att den sista april skulle jag lämna uppdraget jag nu har på jobbet. Det var ett svårt beslut för jag trivs egentligen, men det är inte det slags utmaning jag vill ha nu. Dessutom vill jag göra nya saker, det är ju därför jag valt livet som konsult. För att inte fastna.
Och det är just fastna jag känner att jag gjort på den där roliga arbetsplatsen med många underbara människor och arbetsuppgifter som passar mig bra, men som nu känns långtråkiga.
Men så blev det så att jag hade att välja på ett uppdrag som varar hela sommaren (=inte en enda dags semester) eller uppdragslöshet. Att vara utan uppdrag vet jag är jobbigt för mig och att vara utan semester i sommar är inte ett alternativ.
Så när min kund på uppdraget bad att jag skulle stanna längre så bestämde jag mig ändå för att stanna över sommaren. Fast jag ju skulle sluta.

Dock med en förändring:
Jag ska jobba deltid! En hel dag i veckan ska jag ha helt för mig själv!
Denna lösning får bli min egen present till mig själv. Förhoppningsvis innebär den att jag mår bättre, hinner promenera, träna, vara med Lillan, träffa mamma. Jag kan unna mig att bara vara ibland.

Hälsochock

Var på Bodybalance idag efter jobbet. Det var skönt att få stretcha ordentligt. Jag fick en härlig skjuts på energi-omloppet i kroppen, precis som jag brukade få på den gamla goda tiden då jag yogade regelbundet. Det börjar under passet med att det börjar pirra och bli varmt i händerna, speciellt under krigar-positionerna. Sen efter passet är jag hög på endorfiner (eller vad det nu kan vara) och mår allmänt underbart.
Efter passet idag smet jag in på mataffären och känslo-handlade mat. det blev ekologisk frukt, grönsaker, fetaost, keso och bönor.
Vilken hälsochock det blev av den här måndagseftermiddagen!

Vädrad

Idag har jag träffat en av mina äldsta vänner. Vi har känt varandra i 17 år. Halva våra liv.
Vi har alltid pratat mycket och idag är inget undantag. I 4 timmar har vi pratat, pratat och pratat.
Det är så värdefullt att ha sådana vänner. Vi är väldigt olika och kanske är det därför vi kunnat hålla ihop alla dessa år.
Efter detta samtalspass med skratt och nära-till-gråt och en lång promenad i ett soligt Stockholm känner jag mig härligt vädrad både på in- och utsidan. Och laddad med energi inför en ny vecka.

Lillan filosoferar om döden

Vi ser på Lejonkungen och scenen där Simbas pappa dör.
Lillan: när man dör kan man inte vakna. när nåns pappa dör så blir den ledsen.
Jag: ja, då blir man ledsen
Lillan: tänk om du dog, Mamma, då skulle jag bli ledsen.

ork

Jag har ingen ork.

Orkar inte med de saker jag egentligen vill göra. Träffa vänner, träna, laga god mat. Blogga.

Livet bara rinner på:
upp på morgonen
väcka Lillan
frukost och klä på och leka
ta sig till dagis
lämna på dagis
åka till jobbet
jobba
åka hem
leka med Lillan
natta Lillan
äta något
sitta i koma framför TVn med Maken
somna


Jag vet ju att allt blir enklare om jag tränar, att träningen ger ork. Men jag vill så innerligen spendera all möjlig tid med Lillan och åker därför hem istället för till gymmet.
Jag vet också att det inte är hållbart och att jag måste orka förändra min vardag så att jag spenderar mindre energi på jobbet och mer på familjen och mig själv. Där jag vill lägga energin.

Helgerna är mina andningshål då jag tankar energi. Tur att de finns.

Lillan två år och elva månader

Nu är det cirkus som gäller. Efter ett besök i ett köpcentrum där det var jippo är Lillan helt cirkus-frälst. I centrumet var det clowner, ballerinor och andra cirkus-artister som cyklade enhjuling, balanserade på bollar, jonglerade och så vidare. Artisterna som var sminkade och hade fina kläder tog sig tid att prata med alla barnen då de gick runt och visade upp sig. Man fick också prova själv, Lillan kastade "cirkus-bollar" (jonglerbollar) och hade jättekul.
Efter detta pratar hon om cirkus, gör konster och vill titta på Dumbo-filmen (som ju utspelar sig på en cirkus). Lillan är inne i en väldigt hoppig period och nu har även balanskonster lagts till. På det hela taget är det därför en väldigt fysisk liten tjej just nu. Hon står på ett ben, balanserar, snurrar och dansar.

Det går bra fortfarande utan blöjor, men hon har blöja på natten fortfarande. I dagarna har bästisen försökt sluta med blöja med ganska dåligt resultat och då vill ju även Lillan kissa på sig. Sagt och gjort, både hemma och på dagis, men det går väl över.

Annars är Lillan sitt vanliga ordningssamma jag och det kan man se på hur hon på helt eget bevåg sorterat kulorna i samma färg som muggarna på bilden. Hon är ett sånt barn som alltid sätter på korken på tuschpennorna när hon målat klart med en färg och ska ta en annan. Och det är alltid rätt kork på varje penna. Inga blandade färger här inte.

Vad gäller städning är hon inte lika duktig, och när man säger till henne så har hon börjat svara "det var inte jag som tog fram...".

Maten går det si och så med, hon har svårt att sitta still och äta, men det kan fungera bra om hon får springa runt lite och komma till bordet då och då och ta en tugga. Hon gillar mellanmål och småätande bäst och skulle kunna leva på frukt och grönsaker. Efter sjukdomarna har ovanan att äta mellis och frukost i soffan framför TVn hängt kvar tyvärr.

Vi har inte längre kunnat hålla henne från godis , då det varit en del kalas på sistone och barnen fått godispåsar där. Hon är inte så förtjust i godis, varken choklad, tablettask eller smågodis, men vi låter henne smaka det hon vill ur påsen på kalaset. En slags godis gillar hon, det är klubba.
Det pratas tydligen mycket om "fredagsmys" på dagis och hon kommer ibland hem och säger "idag är det fredag, då är det fredagsmys och jag ska äta godis. jag tycker om godis". Fast, det gör hon ju inte alls. Tufft att grupptrycket startar så tidigt...
Däremot gillar hon popcorn och glass så det får hon ibland, kanske en gång varannan vecka eller en gång i veckan.

På bästisens kalas blev hon väldigt ledsen när bästisen fick alla paket och hon inte fick ett enda. Bästisen fick ett överflöd av paket och det var "paketöppning". Andra kalas då födelsedagsbarnet inte öppnat ett berg av paket på samma gång har det inte varit några problem. Vi har efter det pratat mycket om att det bara är den som fyller år som får paket. Bästisen var hygglig och lät Lillan hjälpa till att öppna och sedan var det bra.
Några dagar senare sade Lillan "när jag fyller år och har kalas, då får JAG jättemånga paket och alla är till mig. Julia får inga paket, då blir hon jätteledsen".