jul

Jag var förutseende och var ledig två dagar innan julen för att hinna varva ner och komma in i "ledighets-läge" innan det faktiskt var julafton. Den 22a hängde jag med bästa S, vi shoppade de sista klapparna, lunchade och fikade. Den 23e var jag hos frisören och hämtade sedan Lillan tidigt på dagis.
När julafton väl kom kände jag mig ledig, men var ändå stressad för att vi skulle hinna till mamma i tid, att Lillan skulle vilja sova middag i vagnen och en massa andra oviktiga saker.

På julaftonskvällen skadade jag hyrbilen och ser nu fram emot att betala 2500kr helt i onödan.

Julen var trevlig, men intensiv. Då våra föräldrar alla är skilda blir det många att hinna besöka på bara tre dagar. Juldagen och annandagen spenderades således med olika delar av släkten och gårdagen i betydligt lugnare tempo hemma hos mamma när städerskan var här.
Idag känner jag mig helt slut och Lillan och jag ska bara vara hemma och göra ingenting. Imorgon blir det jobb, dagis och vardag igen.

Men trots att jag känt mig stressad en stor del av julen har det varit mest mysiga och trevliga stunder. Och jag njöt av att mamma var med oss och att det nästan känns som att det där med cancern aldrig har hänt.

hinner inte med

nä, jag hinner inte alls med i mitt liv just nu.
Flänger från jobbet till Lillan och tillbaka till jobbet. Räcker inte till varken som närvarande mamma eller på jobbet. Känns det som. Det är nog ingen annan som tycker att jag inte räcker till, de tycker nog jag är skitduktig. men det räcker ju faktiskt att jag känner mig otillräcklig. Det är MITT liv som rusar förbi runt omkring mig.

Mitt i stressen landar jag ibland och kan verkligen njuta av ögonblick, eller ibland många timmar. Var på lussefirande på dagis i måndags och Lillan var så fin i röda kläder, tomteluva och tärne-ljus. Mamma, hennes sambo och svärmor var också med och vi gick alla hit hem efteråt och åt en god middag. Ett jättefint minne av mitt första dagislussefirande som förälder.

shoppingdag

Idag åkte jag och shoppade när Lillan sov middag hemma med maken. Jag skulle handla julklappar och kläder till mig själv. Och ett par varma stövlar.
Jag hade sett några personer ha på sig curling-kängor, fast med högre skaft.
Perfekt, tänkte jag, hur svårt kan det vara att hitta sådanda? Inte så svårt visade det sig, storleken var det dock värre med. "då köper jag dem på nätet istället", tänkte jag.
Det visade sig att märket, canada snow, bara säljs på en enda skokedja och inte alls på nätet. Och just denna modell verkar vara omåttligt populär.

Kanske hittar jag ett par stövlar nästa säsong...

Nästa förhoppning var att hitta en finstickad klänning att ha på jobbet. Provade ett par olika, även i de dyrare butikerna, men hittade ingen jag trivdes i.
Istället fick ett par byxor, en kjol och en kofta följa med mig hem. Alla i den pigga färgen svart. Och så en tröja och en till kofta. Svart. och svart.
Och ett halsband, faktiskt inte i svart, utan i vitt, grått och genomskinligt. Jag verkar vara ett under av färggladhet denna vinter...

Ett antal julklappar roffade jag också åt mig innan det blev dags att åka hemåt igen. Nu är det inte många kvar, en till brorsdottern och en till bror/svägerska.

Bland shoppingpåsarna sprang jag på en kollega och fick äntligen se hans bebis i verkligheten (visserligen sovande, men ändå).

Lillan ett år och nio månader

Min stora stora tjej!

Snart är hon två år och är inte på något sätt en bebis längre. Det är helt klart ett barn som bor här hos oss. Kroppen har barn-proportioner och hon är mycket längre än alla kompisarna. Storlek 98 är det som gäller, även om en del 92-plagg funkar fortfarande.

Meningarna forsar ur munnen på henne. Är man närvarande och i sammanhanget är det oftast inga problem att förstå, men hon pratar så orent att det ibland är väldigt svårt att hänga med i svängarna. Men, jag antar att det också kommer lösa sig.
Det är mycket fokus på att ramla nu, Lillan själv vill ofta ramla, det vill säga lägga sig på rygg med benen i vädret. Även hennes leksaker ska ramla och vi föräldrar. När vi ramlar är Lillan genast där och hjälper oss på fötter med ett bestämt "upp!".

Lego är kul och helst ska vi bygga olika bokstäver eller leka "äll ut" och "täda", det vill säga hälla ut allt lego på golvet för att sedan plocka i det i lådan igen.

Att leka med spisen är kul, Lillan kan stå länge och lägga sin plast-mat i olika kastruller och pannor på sin leksaks-spis. Och sen packa in allt i ugnen och utbrista "alla borta".
Att bjuda oss på låtsasmat är också roligt och frågar man vad det är hon lagat är det alltid pasta. Även duplo-djuren och nallen ska äta mat. Hon ställer duplodjuren i en ring kring någon av sina plast-matvaror och säger "alla namnamnam" eftersom de alla äter.
Att leka med kannan och kopparna är också kul, speciellt när hon får göra det i badet så att hon får hälla på riktigt. Finns inget vatten så låtsas hon, gör häll-ljud och sörplar när hon låtsas-dricker.

Det är inte för inte som min mammas sambo kallar Lillan för diktatorn. "pappa titta däj (sitta där)", "mamma bäja (bära)", "tåva (sova) nu" är order som är ofta förekommande här hemma. Det där med att hon talar om när hon vill sova är mycket praktiskt och skönt tycker alla inblandade.

Maten funkar oftast bra, men i vissa perioder är hon knusslig och vill bara äta mellanmål som macka, frukt och olika grönsaker. Vi har valt att inte göra så stor sak av när hon vägrar äta vanlig mat utan tänker att det går över. Och det gör det också.

Lillan är mycket för rutiner och har bestämt sig för att hon inte ska ha vantar på sig när vi går till och från dagis. På dagis är det aldrig problem med vantarna, och oftast om vi ska ut och leka så får vantarna vara på. Men inte i vagnen till dagis. De senaste dagarna har hon också bestämt att hon ska ha nappen i vagnen till och från dagis, men det hoppas vi kommer gå över...

Lillan trivs på dagis och lämningarna går ofta bra, men vissa dagar är det gråt och förtvivlan (tills tio sekunder efter att jag gått). Enklast är när någon av hennes fröknar är där, och allra helst inne på hennes egen avdelning. Det känns inte direkt som raket-forskning att räkna ut att det är jobbigt att bli lämnad till en annan fröken på en annan avdelning.

Bokstäver är fortfarande jättespännande och hon känner igen ca 15 stycken. Ä kallar hon för "alma prickar" eftersom det är 'Almas bokstav', fast med prickar på. :) De andra bokstäverna är kopplade till ett namn, tex E som Emils bokstav.

Att se på TV lockar inte så mycket just nu. Att rita är fortfarande väldigt kul, både hemma och på dagis, och att dansa. Att läsa böcker är en annan favoritsysselsättning, både själv och att mamma eller pappa läser. Självklart den bok som Lillan väljer, någon annan bok går inte för sig.

Ordet "näää" är vanligt förekommande och man kan räkna med att få det svaret ganska oavsett vilken fråga man ställer och vad Lillan egentligen vill.
Mamman: - "Lillan, vill du ha macka?"
Lillan: - "näää"
Mamman: - "OK, du behöver inte äta macka."
Lillan: - "Lillan macka!"

Den trasiga lampan

Veckans stora händelse i Lillans liv var att hennes lampa gick sönder.
Vi hade en rund IKEA-nattlampa (logiskt nog kallad "boll" av Lillan) på skötbordet. Ibland leker Lillan med lampan och en dag föll den i golvet.
Efter fallet ville lampan inte lysa mer och den fick hamna i återvinningen.
Lillan verkar ha tagit detta mycket hårt och i flera dagar har hon pratat om "boll ramla trasig" och "boll borta".
För övrigt har veckans uttryck varit "sopa snö", det vill säga skotta, något som både jag och maken uppenbarligen ägnat oss åt på tok för mycket.

En award till mig :)

Min första award :) Jag fick den av K (osamlade tankar), stort tack!.

Och här kommer sju saker om mig:

1. Jag har en mycket stor kokboks-samling. Jag älskar fina mat-bilder och använder kokböckerna som inspiration och tidsfördriv. Däremot använder jag inte recepten. När jag lagar mat så improviserar jag.
2. Jag älskar att vi har olika årstider, varje årstid har sin charm tycker jag och jag blir lika glad varje gång vi står inför ett årstids-skifte.
3. Koffein påverkar mig på tok för mycket. Dricker jag en kopp vid tre på eftermiddagen kan jag inte somna på kvällen.
   
4. Jag avskyr folkträngsel. Åhléns två dagar före julafton, T-banan i rusningstid - jag ryser vid bara tanken.
5. Jag är grymt kvällstrött. Så mycket att det blir ett socialt handikapp om jag måste umgås med folk efter klockan åtta på kvällen. Då får jag ta till min vän kaffet för att lösa problemet (se punkt 3).
6. När jag var barn spelade jag basket och fiol och sjöng i kör. Inget av detta sysslar jag med idag. Men jag har en hemlig önskan att Lillan ska upptäcka tjusningen att sjunga i kör, kanske till och med gå i musik-klass. Jag har så många kör-minnen: luciatåg, körresor, stearin i ögonen när jag var lucia och rysningarna jag fick på armarna när vi sjöng särskilt rent när vi sjöng i stämmor.
   
7. När jag växte upp hade jag scenskräck, att stå ensam framför en publik var det värsta jag visste. (att uppträda med kören var däremot ingen match, då var jag ju inte ensam) I gymnasiet gick det över för att vi hade så många redovisningar inför klassen att det blev en vana. På universitetet kom skräcken tillbaka. Nuförtiden tänker jag inte på det så mycket, men i vissa situationer kommer lite av det tillbaka, hjärtklappning och nervositet. Då djupandas jag lite och intalar mig själv att jag bara är löjlig. Det brukar funka bra.

Man ska egentligen skicka awarden vidare till 7 personer, men jag har en stolt historia av att bryta kedjebrev och jag har inte ens 7 bloggar som jag följer.

Jul-hallon och nääää

I och med att Lillan börjat prata mer och mer har ett nytt fönster in till hennes hjärna öppnat sig för oss. Det är så roligt att höra hur hon kopplar saker och hur hon ser på världen.

I vårt centrum är det julpyntat med stora röda julkulor och ljus. Lillan pekar på kulorna och ropar "hallon!"
Hon är lycklig över den nya stjärnan som hänger i hennes fönster och lyser så fint. Och andäktigt påpekar hon att i vardagsrummet hänger "närna till", det vill säga ytterligare en stjärna.

Konceptet inte heter "näää"; "nää macka" betyder alltså Lillan vill inte ha macka.