Lillan ett år och nio månader

Min stora stora tjej!

Snart är hon två år och är inte på något sätt en bebis längre. Det är helt klart ett barn som bor här hos oss. Kroppen har barn-proportioner och hon är mycket längre än alla kompisarna. Storlek 98 är det som gäller, även om en del 92-plagg funkar fortfarande.

Meningarna forsar ur munnen på henne. Är man närvarande och i sammanhanget är det oftast inga problem att förstå, men hon pratar så orent att det ibland är väldigt svårt att hänga med i svängarna. Men, jag antar att det också kommer lösa sig.
Det är mycket fokus på att ramla nu, Lillan själv vill ofta ramla, det vill säga lägga sig på rygg med benen i vädret. Även hennes leksaker ska ramla och vi föräldrar. När vi ramlar är Lillan genast där och hjälper oss på fötter med ett bestämt "upp!".

Lego är kul och helst ska vi bygga olika bokstäver eller leka "äll ut" och "täda", det vill säga hälla ut allt lego på golvet för att sedan plocka i det i lådan igen.

Att leka med spisen är kul, Lillan kan stå länge och lägga sin plast-mat i olika kastruller och pannor på sin leksaks-spis. Och sen packa in allt i ugnen och utbrista "alla borta".
Att bjuda oss på låtsasmat är också roligt och frågar man vad det är hon lagat är det alltid pasta. Även duplo-djuren och nallen ska äta mat. Hon ställer duplodjuren i en ring kring någon av sina plast-matvaror och säger "alla namnamnam" eftersom de alla äter.
Att leka med kannan och kopparna är också kul, speciellt när hon får göra det i badet så att hon får hälla på riktigt. Finns inget vatten så låtsas hon, gör häll-ljud och sörplar när hon låtsas-dricker.

Det är inte för inte som min mammas sambo kallar Lillan för diktatorn. "pappa titta däj (sitta där)", "mamma bäja (bära)", "tåva (sova) nu" är order som är ofta förekommande här hemma. Det där med att hon talar om när hon vill sova är mycket praktiskt och skönt tycker alla inblandade.

Maten funkar oftast bra, men i vissa perioder är hon knusslig och vill bara äta mellanmål som macka, frukt och olika grönsaker. Vi har valt att inte göra så stor sak av när hon vägrar äta vanlig mat utan tänker att det går över. Och det gör det också.

Lillan är mycket för rutiner och har bestämt sig för att hon inte ska ha vantar på sig när vi går till och från dagis. På dagis är det aldrig problem med vantarna, och oftast om vi ska ut och leka så får vantarna vara på. Men inte i vagnen till dagis. De senaste dagarna har hon också bestämt att hon ska ha nappen i vagnen till och från dagis, men det hoppas vi kommer gå över...

Lillan trivs på dagis och lämningarna går ofta bra, men vissa dagar är det gråt och förtvivlan (tills tio sekunder efter att jag gått). Enklast är när någon av hennes fröknar är där, och allra helst inne på hennes egen avdelning. Det känns inte direkt som raket-forskning att räkna ut att det är jobbigt att bli lämnad till en annan fröken på en annan avdelning.

Bokstäver är fortfarande jättespännande och hon känner igen ca 15 stycken. Ä kallar hon för "alma prickar" eftersom det är 'Almas bokstav', fast med prickar på. :) De andra bokstäverna är kopplade till ett namn, tex E som Emils bokstav.

Att se på TV lockar inte så mycket just nu. Att rita är fortfarande väldigt kul, både hemma och på dagis, och att dansa. Att läsa böcker är en annan favoritsysselsättning, både själv och att mamma eller pappa läser. Självklart den bok som Lillan väljer, någon annan bok går inte för sig.

Ordet "näää" är vanligt förekommande och man kan räkna med att få det svaret ganska oavsett vilken fråga man ställer och vad Lillan egentligen vill.
Mamman: - "Lillan, vill du ha macka?"
Lillan: - "näää"
Mamman: - "OK, du behöver inte äta macka."
Lillan: - "Lillan macka!"