Idag var jag hos specialisten för att få min dom över mina värkande fingrar.
Det var en ung och trevlig läkare jag fick träffa, han gjorde en grundlig undersökning, frågade en massa saker och pekade på mina provsvar.
Domen blev:
Jag har inte någon reumatisk sjukdom.
Mina besvär ska klassas som "krämpor" och är något jag får leva med.
Jaha.
Det känns så klart bra att inte ha en sjukdom. Reumatiska sjukdomar är inte något man önskar sig. Men å andra sidan är det jobbigt att mina besvär "inte är något" och att det inte finns något att göra åt dem.
Jag drar genast paralleller till då jag fick diagnosen IBS. Jag önskade verkligen att jag skulle vara laktosintolerant så att det var en "riktig" sjukdom och så att det fanns något som dämpade symptomen. Men det var IBS, en 'sjukdom' som ingen vet vad det är, varför man får den eller hur man ska bota den. Min IBS har jag lärt mig att leva med, jag har lärt mig vad min mage tål och vad den inte tål. I långa perioder är jag helt symptomfri, men ibland slår den till.
Mina fingrar har varit snällare på sista tiden och det kändes nästan onödigt att gå till läkaren idag. Men bra är jag inte, och nu vet jag inte heller vad jag ska göra för att bli bra. Förhoppningsvis kommer jag genom att lyssna på min kropp hitta en lösning som både jag och mina fingrar kan vara nöjda med.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan