ska det vara så här?

Lillan och jag gick förbi en lekplats idag på väg till 6månaderskontrollen på BVC. På lekplatsen leker några barn i lågstadieåldern. Två av dem sitter i en klätterställning och när jag går förbi hörs en mobilsignal. Jag ser mig omkring och undrar vad det är för vuxen som är så nära fast jag inte sett honom/henne. Ingen visar det sig när ett av barnen halar fram en mobil och svarar.
Ska ungar i åttaårsåldern verkligen ha mobil?

Jag ropar hej

Lillan har sovit några nätter i sitt eget rum nu. Det går jättebra!
Det enda vi inte har fått till än är inställningen på baby-larmet. Den nuvarande inställningen är för känslig och vi väcks ca tio gånger per natt. Och nio av de gångerna är det inget. Inatt testar vi en snålare inställning och hoppas att det funkar bättre.

Ikväll ska maken natta Lillan. Lillan som inte gjort i blöjan på hela dagen valde att leverera under nattningen. Det var en stor leverans i två delar varav den andra över hela skötbordet. Nu är det nattningsförsök nummer två med en betydligt piggare Lillan. Hoppas det går bra.

Gåstolen

Vi har fått ärva en gåstol till Lillan. Hon fullkomligt älskar den. Hon skulle kunna sitta i den hela dagarna om hon bara fick. Men det får hon inte. För jag har hört att de inte ska sitta så mycket i gåstol. Om det nu var för ryggen eller kryputvecklingen eller något. Lillan sitter i sin kanske en timme om dagen, uppdelat på några olika tillfällen.
Hur farlig är egentligen gåstolen?

Idag när mamma passade Lillan så satt hon dock inte i gåstolen utan hade gympa på golvet i sitt rum. Hon ligger verkligen inte kvar där man lägger henne längre, även om hon inte kryper så rullar hon och stökar omkring. Idag hade hon tydligen ryckt i sladdarna på golvet. Dags att börja barnsäkra...

Lillans vräkning uppskjuten

Lillan är kvar i vårt rum.
Jag har varit däckad av förkylning och Lillan har fått en till tand och varit snorig, febrig och gnällig. Det kändes inte som det bästa tillfället att flytta henne. Men förhoppningsvis blir det av under denna vecka.
Maken längtar verkligen efter att "få tillbaka" vårt sovrum. Och jag tror att jag kommer att uppskatta det också, även om jag också kommer känna saknad över att den här perioden är över.

Lillan sex månader

(går händelserna lite i förväg, det är ju faktiskt hela sex timmar kvar tills hon fyller)

Mentalt är hon nyfiken och tillfreds för det mesta men visar även prov på otålighet och humör. Fysiskt är hon stabil och stark.

Ganska mycket är sig likt från femmånaders-beskrivningen. Sömnen går fortfarande bra, men vi har fått lite nya rutiner. Hon somnar som förut vid halv åtta och vaknar vid halv sex. Vissa dagar somnar hon om efter mat och blöjbyte och sover till sju-åtta. Efter frukost och lite vakentid blir det i så fall förmiddagslur vid tio-tiden, oftast i vagnen på promenad eller på bussen. Andra dagar somnar hon inte om efter morgonmaten och då blir förmiddagsluren istället vid åtta-tiden (vilket inte passar lika bra i "min" planering, men det är ju som bekant inte jag som bestämmer...).
Under dagen blir det sen två-tre sömnperioder till, de varierar i både längd och tidpunkt. Timmen innan nattningen på kvällen har blivit mindre gnällig, kanske för att vi låtit den bli lite tidigare: numera somnar hon sällan efter halvåtta.

Hon har mer kontroll över sina händer nu.
Allt nytt är spännande och ska undersökas grundligt: vända vrida och titta, in i munnen, banka i bordet. Vissa gamla leksaker som bitringarna och en pet-flaska är nästan alltid kul, men annars är det mesta gammalt trist. Det är kul när någon sjunger eller pruttar Lillan på magen. Att stå upp och hoppa är kul, att sitta är OK, att ligga på mage är OK om hon har något att leka med, men trist efter en liten stund när hon inte lyckas krypa. Katten och lära-gå-vagnen är jätte-jättekul.

Mat är mycket populärt, men att bli torkad om munnen efteråt är pest. Gröt, kålrot och frukt är godast, men allt går ner (utom rotselleri och rödspetta). Amma är mysigt. Ersättning är gott.

Lillan sitter stadigt i vagnen, barnstolen eller i någons knä. Hon sitter inte riktigt själv än, men det är nog inte långt borta. Hon vill gärna krypa, men ligger bara och sprattlar med benen och blir arg när det inte går. Det roligaste är att stå.

En liten tand tittar upp och vi tror att en till är på väg.

Har Lillan en napp inom räckhåll så sitter den snart i munnen. Tar man ur nappen när hon är vaken så brukar hon inte bry sig om det utan leka vidare med något. Nappen är däremot ett måste när hon ska sova.

Lillan flyttar ut

Vi har börjat projektet att flytta Lillans säng till hennes eget rum. Vi tar det stegvis för att vi alla (men mest jag) ska vänja oss.
Från att stå med öppen sida mot mig i sängen står sängen nu med alla spjälor vid fotändan av vår säng. Faktiskt en rätt stor skillnad. I helgen när maken är hemma ska vi göra Den Stora Flytten. Det vill säga, flytta till hennes eget rum.

Då vi inte vill ha nattligt besök av katten så kommer både vår och Lillans dörr att vara stängda och vi kommer ha babylarmet.

Redan nu när hon är någon meter bort märks skillnader: Jag vaknar inte lika ofta på natten. Maken vaknar oftare. När Lillan vaknar på morgonen så ligger hon vaken ett bra tag innan vi vaknar och jag ger henne mat. Detta får till följd att hon inte längre somnar om efter matningen vid 05:30 utan jag får glatt pallra mig upp vid sex-tiden.

Den friske har många önskningar...

...den sjuke har bara en.

Jag är dödligt sjuk i förkylning. Det är helt ofattbart hur däckad jag blir när jag får en helt vanlig förkylning. Tankarna går till reklamen med mannen som säger "ni kvinnor pratar om att föda barn, ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld". Jag slår honom med hästlängder
Jag har ont i halsen, jättetjockt i näsan, ont i huvudet, ont i bihålorna. Det är vansinnigt synd om mig. Bara så ni vet det!

Maken gick till jobbet för en timme sen och kommer inte hem förrän i natt. Jag har ingen aning om hur jag ska orka underhålla Lillan hela dagen. Men det löser sig säkert på något sätt :) Än så länge har hon inte blivit smittad, som väl är.