besöket på SöS

Idag var vi på SöS för att kolla om det går att vända bebisen. En barnmorska gjorde ett UL och sen fick vi träffa en läkare.

Bebisen ligger i fot-säte med ena benet och foten under rumpan, kanske en blivande yogini? :)
Vi fick också veta att bebis fortfarande är ganska liten, -11%, och att det finns gott om fostervatten, något som är fördelaktigt om man ska vända. Även denna barnmorska påpekade att det var en livlig bebis som inte ville vara stilla när hon skulle mäta.

Vi bestämde att vi ska göra vändningsförsök. Vi har tid för det på måndag.
Det känns bra!

nervös

Tanken slog mig att idag kan vara den sista dagen jag är gravid!
Imorgon vid den här tiden kan min bebis vara ute.

Med största sannolikhet blir det inte så, och jag kommer säkert sitta här med magen i vädret om fem veckor och gnälla över att jag gått två veckor över tiden.

Idag har jag packat "lilla BB-väskan" om vi skulle bli kvar på sjukhuset och det blir akutsnitt. Vi ska också packa den stora BB-väskan som vi lämnar hemma och någon får hämta om det blir bebis imorgon. Det känns helt surrealistiskt att packa små bebiskläder.

I am the Blob

När jag vaknade på morgonen den dagen som jag gick in i vecka 37 hade mina fotknölar och vrister försvunnit.
Jag har sluppit svullnad i 37 veckor, men nu är det alltså dags. Hej stödstrumpor och fötterna i högläge. Igår svullnade även händer handleder och underarmar.

Det jobbiga är att nu börjar krämporna påverka varandra. När jag sitter med benen i högläge så protesterar ryggen och när jag sitter så att ryggen är nöjd så svullnar fötterna.

Men, jag ska inte klaga. Som tur är har jag (än så länge) inte ärvt åkomman min mormor hade när hon väntade mamma. Hon hade (förutom havandeskapsförgiftning och sängläge på sjukhus i 5 månader) ordentligt ödem och gick upp 8 kilo vatten varje dag som hon sen gick ner igen varje natt.

vecka 36 - resumé

Sista veckan på jobbet. Det kändes inte så stort och mycket som jag hade förväntat mig att det skulle göra. Men det hade säkert att göra med att tankarna var på annat håll.

Tänkte mycket på vändningsförsök och snitt. Surfade en hel del på det och fann till slut mig själv läsandes på familjeliv, sajten som jag sagt att jag ska hålla mig ifrån.
Okända saker är läskiga för mig, men nu har jag lite mer koll på vad jag kan vänta mig, och då känns det inte lika okänt och otäckt.

Om det nu blir snitt är jag mest orolig över att vi inte får föda där vi tänkt och att maken inte ska få vara kvar på sjukhuset på natten. Förutom det faktum att jag ska genomgå en operation.

Förutom de extrema gymnastiska övningarna den där natten i början av veckan, så bökade bebisen runt ungefär som vanligt i början av veckan. Men magen sjönk rejält och det gör inte ont vid revbenen längre. Har däremot mer känningar i bäckenet efter att hon sjunkit ner.
Har också känt bebisen hicka flera gånger under veckan. Under senare delen av veckan har det varit extra rörigt i magen, det känns lite som att bebisen inte riktigt trivs med det nya nedsjunkna läget och försöker "komma upp" dit hon låg förut. Det låter ju lovande för ett vändningsförsök.

Vi var på bröllop och det var fint och många roliga tal. Att vara höggravid på bröllop gick bra. Lite obekväma stolar gjorde inte så mycket eftersom middagen var buffé, så man kunde resa sig ofta. När dansen sen satte igång var basgångarna för mycket för bebisen, men det gick bra att hänga i baren där musiken var lägre.

hos BM

Igår var vi hos BM för att hon skulle kolla om bebisen fortfarande låg i säte. Det gör den definitivt. Hon verkade lite bekymrad över att magen sjunkit och sa att bebisen troligen har kilat ner sig lite, det kan göra det mindre gynnsamt att vända.

Vi fick en tid på SöS om en vecka för att en läkare ska kolla med UL om det är värt att försöka vända eller inte. Om det verkar funka att vända gör vi det antingen då nästa fredag eller måndagen efter. Ifall jag vill vända alltså. Jag har inte bestämt mig än om jag vill eller inte. Pratade med BM om risker och kom fram till att vi ska kolla vad läkaren säger och så ska vi prata med läkaren om hur vi vill gå vidare.

Fick även en stark "oj, det kan ju komma en bebis när som helst!"-känsla när BM förmanade oss att direkt ringa in om värkarna sätter igång och inte vänta tills de blir regelbundna.

Bebiskläder - gnäll

Efter att ha inventerat bebiskläderna så inser jag att det saknas en tröja, typ en tunn fleece eller en college-tröja. Jag vill ha en enfärgad brun eller röd, som går att öppna hela vägen fram, och helst utan luva. "Hur svårt kan det vara?" tänker jag och drar ut på stan efter jobbet.
Mycket svårt visade det sig. Att över huvud taget hitta en varmare tröja i nyfödd-storlek verkar nästan omöjligt. De få jag hittade har nästan alltid luva och har definitivt alltid fula mönster/tryck. Ofta är det också ett set med tröja och byxa. Separata byxor däremot verkar finnas hur mycket som helst, både fleece och velour.

Fryser inte bebisar om överkroppen?


Köpte till slut en fleecetröja som är rosa- och rödrandig. Den är jättesöt, men är inte vad jag ville ha, men min bebbe ska inte behöva frysa för att jag är bestämd när det gäller vad jag vill köpa.

rörelser och oro

Inatt bökade bebisen runt mer än vanligt och ändrade läge lite. Inte så mycket att hon vänt sig, men magen har sjunkit lite och det buktar ut mer än vanligt på höger sida (som jag tror är ben). Och jag har en konstig känsla i bäckenet. Imorse var det otäckt lugnt i magen och jag blev orolig direkt. Hon brukar alltid hälsa godmorgon när jag går upp, men det gjorde hon inte idag. Efter inte så lång tid så fick jag några svaga puffar och nu efter nån timme så är det full rulle i magen som vanligt.

Att jag inte lär mig att när hon har bökat som sjutton behöver hon vila, varför måste jag alltid bli så orolig när det inte är "som vanligt"?