Mage

Min mage har varit extra dum på sistone.

Jag har IBS sedan många år och den har hållit sig ganska snäll den senaste tiden, bara några skov, och då ganska kortvariga. IBS är kronisk och går inte att bota. Man kan medicinera symptomen (om man har tur), men man kan inte komma åt själva orsaken till problemen.

Jag har lärt mig att jag inte alltid kan äta vad jag vill. Jag har fått lägga om mina matvanor. Numera äter jag många små mål och har plockat bort en hel del mat ur min kost, tex:
kött
fågel
skräpmat
fet mat (tex majonäs, pommes frites, fet glass som tex magnum, grädde)
vitt bröd
paprika
kaffe (fast jag dricker det ibland när det känns bra)
alkohol (i vissa perioder)

Jag håller magen i schack genom att:
* äta lite och ofta.
* innan jag ska äta "fråga magen" vad den inte kommer må dåligt av. Det innebär att jag får handla nästan varje dag och/eller ha ett stort förråd av mat hemma för att vara säker på att det finns något jag kan äta.
* inte låta det gå för lång tid utan att jag äter något.
* i perioder äta Trevis-tabletter.
* dricka proviva det första jag gör på morgonen.
* dricka Friggs rooibos kanel-te i stora mängder varje dag.
* träna


En gissning på varför det är bökigt just nu kan vara att jag nu äter för att hålla undan illamåendet, och därmed äter saker som min IBS-mage inte är så nöjd med.

Dessutom har jag ätit både bacon och leverpastej på senaste tiden, och det är magen definitivt inte van vid. Ska genast sluta med det.

vecka 7

Nu är vecka 7 avklarad.
Illamåendet gjorde entré vilket var både en lättnad och en skräck för mig. Jag hatar att må illa och jag hatar verkligen att kräkas, så att må illa flera gånger om dagen är verkligen inte kul. Men å andra sidan är illamåendet en markering att jag faktiskt är gravid.

Som vanligt har jag svårt att vara nöjd, när illamåendet är borta blir jag ibland orolig att det har hänt något med barnet. Och när illamåendet är där så vill jag bara att det ska gå över.

Har även känt av trötthet. Jag kan utan problem sova en stund på dagen, plus nån timme i TVsoffan och sen ändå somna som en sten klockan nio och sova i nio timmar.

Jag är också hungrig nästan jämt. Det känns som att jag inte kan äta nog. Lite oroar jag mig över att jag kommer gå upp vansinnigt mycket i vikt om jag äter hela tiden, men å andra sidan, om jag äter små portioner så blir det säkert bra. Jag vill ju inte neka den lilla räkan i magen det den vill ha.

motivation

Jag har väääldligt låg motivation på jobbet just nu. Det känns helt onödigt att engagera sig när det bara är 13 arbetsdagar kvar och det dessutom är mitt i sommaren.

En av min gruppmedlemmar sa något bra häromveckan: "det finns inget som heter 'glömma bort', det finns bara 'skita i'" Det vill säga att när något inte är viktigt, då "glömmer man bort" det. Så är det på jobbet nu, jag som alltid håller reda på allt har börjat glömma saker.

Det kan vara så att om jag hade haft saker att göra på jobbet så skulle motivationen inte vara så förtvivlat låg. Men som läget är nu så har jag inte att göra mer än kanske två timmar om dagen. Det räcker inte för mig.

Igår var jag hemma och "jobbade hemma". Det var superskönt, och eftersom sambon är ledig denna vecka fick vi en semesterdag tillsammans. Jag planerar att vara hemma imorgon också.

måndag igen

Helgen gick i illamåendets tecken. Vi hann med att göra vissa saker, men jag var rätt vissen och fick panikhandla något att äta vid flera tillfällen när vi var på stan.
Men, oavsett illamående var det härligt att vara hemma och lediga båda två.
Vi promenerade i skogen, plockade vinbär och smultron, läste på altanen, spelade alfapet, var på bio, var på stan. Och så såg vi en hel del på TV...

Börjar oroa mig mer och mer för hur jag kommer må och se ut när jag ska börja det nya jobbet. När är det egentligen bäst att berätta för sin nya arbetsgivare att man är på smällen?

jag citerar Magnus Uggla

Jaha, så har det klassiska gravidillamåendet bosatt sig hos mig.

Jag som gick och längtade efter lite mer symptom (hoppades på större bröst) fick som jag ville och nu har jag mage att inte tycka att det är så himla kul ändå.
Men nånstans är det ändå skönt att även kroppen markerar det som hjärnan redan vet, den här graviditeten är annorlunda och kommer gå bra.

Men det är ändå inte kul att må illa :(

gravid-mat

Jag som i vanliga fall aldrig äter kött har nu börjat äta både leverpastej och bacon. Mmmm... knaperstekt bacon, både salt och fett på samma gång.
Jag äter carbonara flera gånger i veckan, men läste just att man inte ska äta råa ägg. Jaha, då får jag väl hitta på något annat sätt att få i mig bacon.

Dessutom äter jag gärna saltgurka (på leverpastej-mackorna så klart), juice, nektariner, röda vinbär, jordgubbar och vattenmelon.
Och kaffe. Det brukar jag inte dricka eftersom jag blir så påverkad av koffeinet, men det funkar hur bra som helst nu. Till och med det äckliga kaffet på jobbet lockar.

Saker jag brukar gilla som inte smakar alls lika bra nu är:
ruccola
mörk choklad
parmesanost
mozzarella

Även förra gången åt jag leverpastej och saltgurka och juice. Då var det även poppis med hallon, blåbär och saltlakrits.

vecka 6

Bussförarna har tagits ut i strejk, så jag "jobbar hemifrån" idag. Med tanke på att jag har ungefär inget alls att göra på jobbet så är det inte särskilt betungande. Har hunnit med både en skogspromenad och en glass på altanen och ändå jobbat lika mycket som jag hade gjort om jag varit på kontoret.

Har också använt dagen till att ringa runt till alla gyn jag kunde hitta för att boka tid för ett VUL. Det verkar vara nån slags lag att alla gynekologer har semester i juli.
Vi bestämde att vi väntar tills min gyn är tillbaka, då kommer jag vara i vecka 10-11, och det känns ganska lagom. Jag känner inte alls lika starkt den här gången att jag måste-måste göra VUL tidigt. Jag är rätt säker på att allt kommer gå bra och då känns det helt OK att vänta i 4 veckor.

Annars lider vecka 6 mot sitt slut och jag känner mig mycket lugnare än i början av veckan. Det är det viktigaste, att jag inte oroar mig så mycket.
Symptomen är lika svaga som under vecka 5, men jag börjar känna något som skulle kunna vara foglossning? Redan? Sist kände jag av det i vecka 10, och det sa BM var möjligt. Men i vecka 6? Fick lite panik att jag kommer bli sjukskriven och sängliggande i massa månader. Det är INTE min plan. Hopppas att det är något annat.