I perioder kunde jag knappt äta alls eller levde på filmjölk.
Blev för magens skull vegetarian, slutade med kaffe, kolsyrad dryck och alkohol.
När jag blev gravid blev magen plötsligt snäll. Ingen smärta och jag kunde äta vad jag ville när jag ville. Det goda höll i sig så länge jag ammade. Jag trappade upp min mathållning, började äta kött, dricka kaffe och så vidare. När jag slutat amma fick jag ett litet återfall, men sen återgick det till att vara bra igen. Jag tänkte att nu var jag frisk.
Men nu. Nu är allt tillbaka: kramperna, uppblåstheten, illamåendet, smärtan.
Och jag blir plågsamt medveten om att jag är kroniskt sjuk och att det inte finns någon bot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar