Försöker samla mina tankar om min karriär, vad jag vill och hur jag ska förhålla mig till att jobba nu när jag har blivit mamma.
Jag brukar läsa en samling bloggar på it-tjej. Bloggarna där är precis som jag tjejer aktiva i IT-branschen. Vissa dagar tycker jag det är jättekul att läsa deras inlägg. Andra dagar känner jag mig som ett UFO, hur orkar de vara så engagerade, hur orkar de tycka att jobbet är så himla kul jämt, hur kan de ha så klara mål med sin karriär.
En av bloggarna är en kursare till mig och hon var visserligen driftig redan under våra år tillsammans, men nu när även hon är mamma så kan hon inte ens låta bli att jobba under mammaledigheten. Jag förundras och blir lite avundsjuk på samma gång. Kanske är det så att jag inte hittat rätt jobb, eller så är det så att jag är lat av naturen och helst vill vara hemma och ledig.
Även på mitt jobb känner jag mig som ett UFO ibland. Eftersom jag jobbar på en konsultfirma så är de flesta runt mig entreprenörer ut i fingerspetsarna. Det är INTE jag. Jag borde blivit något orörligt och förutsägbart som jurist eller sitta i någon källare på någon statlig myndighet och göra saker efter regler.
Men på samma gång gillar jag processförbättring och effektivisering. Ibland.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Fast tror du inte att det kan handla om perioder också? Jag har känt så där för jobbet i ganska långa sjok och varit allvarligt oroad över att det kanske alltid kommer vara så. Sen så händer det något och glädjen kommer igen. Du har ju dessutom väldigt nyligen bytt en tillvaro mot en annan - det borde ju rimligen spöka fortfarande i huvudet, eller?
Men visst, det ligger ju faktiskt ingen prestige i att hänga sig fast vid ett jobb som inte känns roligt. Hoppas att du hittar lösningen! Stor kram till dig!
Jo, kanske är det så att omställningen tillbaka till att jobba har påverkat även inställningen till arbetsuppgifterna. Eller så är det så att jag kom tillbaka jätteladdad och landade i ett vakuum av ingenting att göra och gick delvis hemma under tiden. När jag hade tänkt mig uträtta storverk. Att jag fick svara på allas "hur är det att börja jobba igen?" med "nja, alltså, jag har inget att göra på jobbet, så det är väl rätt lugnt..."
Men igår blev det klart att jag fått uppdrag! Börjar på måndag :)
Stor kram till dig!
Skicka en kommentar