Något jag verkligen borde göra, men som jag inte vill göra, inte känner mig bekväm med, är rädd för.
Först ångest. Tankarna som ständigt far tillbaka till det där jag borde men inte vill göra, som tungan mot en trasig tand. Jag kan inte tänka som jag vill tankarna på det jag inte vill tänka på är ivägen och jag kan inte stoppa dem, men ändå vill jag inte ta steget och bara göra det.
Och så de andra tankarna när jag försöker få kontroll i min hjärna, tankarna om att "jag skiter i det", "jag gör det imorgon istället", "jag väntar så löser det sig säkert av sig självt".
Beslutet att faktiskt göra det växer fram. För att jag inte står ut längre med hur jag mår och hur orimligt mycket tid tankarna på det här tar av min egen, privata, tid.
Och sen gör jag det, pulsen dunkar, magen gör ont, jag är nervös och kan inte helt kontollera min röst.
Efteråt
så släpper bara all oro, nervisitet och ångest, och jag kan fungera normalt igen.
Och det är alltid rätt beslut att faktiskt övervinna mig själv och göra det där jag inte vill.
Varför måste det vara en så lång och smärtsam process varje gång? Förhoppningsvis lär jag mig med tiden och kommer kunna förkorta ner den.
Men nu ska jag bara njuta av känslan av lättnad och hur stolt jag är över mig själv för att jag mötte och övervann min rädsla!
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar