ovan ensamhet

Lillan är med far sin på promenad och jag finner mig själv ensam hemma. Det händer inte ofta nuförtiden. Jag har ändå en hel del ensamtid; på promenad med sovande Lillan, på bussar, när jag ibland kommer iväg på träning och så vidare. Men mycket sällan här hemma. Jag kan nog räkna de tillfällen jag varit ensam hemma sedan Lillan föddes på min ena hands fingrar.
Jag firar med att fastna framför datorn. Kanske inte rätt sätt att spendera egentid...

Bäst jag sätter mig på altanen istället och njuter av kanske den sista sommarvärmen det här året.

på besök i ett annat liv

Häromdagen var jag på möte på jobbet.
Det kändes inte så underligt som jag hade förväntat mig och det kändes lite lite kul att få vara C igen och inte "Lillans mamma". Jag blev påmind om att jag faktiskt gillar mitt jobb och jag fick en föraning om att det faktiskt kanske kommer vara kul att börja jobba igen.
Så småningom. Inte än.

Världen går under

Nej, det gör den troligen inte. Men om man ska tro Lillan så gör den det.

Gnäll, gnissel, gråt och panikgråt om vartannat. Och emellanåt är hon sitt vanliga soliga jag.

Nere i hennes underkäke finns förklaringen: en tand är på väg.
Och jag bävar för att jag snart abrupt måste sluta amma för att hon bits. Och njuter av varje amningsstund jag får.

Riverdance

Lillan kör riverdance varje kväll när hon ska sova. De små benen far som trumpinnar tills hon somnar. Nu har hon börjat med extraföreställning på nätterna. Jag vet inte om hon sparkar i sömnen så att hon vaknar eller om hon vaknar och sen börjar sparka. Varför hon sparkar över huvud taget har jag heller ingen aning om. Idag är teorin att hon fryser om fötterna, andra dagar är det att hon sparkar för att inte somna.

Varning för banan

Lillan gillar banan, men hon har bara fått det två gånger.
Efter första gången så blev det stopp i magen på henne.
Efter andra gången så blev resultatet exorcist-spya och stopp i magen i ett dygn (vilket är mycket för att vara Lillan).

Så nu är banan bannlyst. Synd, eftersom det är så praktiskt att ha med sig ut. Vad ska man packa ner i matväskan istället?

fem sekunder av skräck

Häromdagen hittade jag en knöl i mitt ena bröst. Den var flera centimeter stor och knögglig. Jag var som förlamad i flera sekunder och ord som "cancer", "cellgifter" och "död" fladdrade framför ögonen.

Ganska snabbt insåg jag att även väldigt aggressiv cancer inte växer flera centimeter på en natt och att eftersom jag ammar så är det troligen början till mjölkstockning. Efter en varm dusch, en amningsstund och extra varma kläder så var knölen borta igen.

En gnällig tjej

Lillan har varit gnällig de sista dagarna. Troligen är hon fortfarande inte i närheten av lika gnällig som andra ungar, men jämfört med hur hon "brukar" vara är det stor skillnad.

Först var det 5-månadersvaccinationen med påföljande feber som spökade. Sen har det bara fortsatt: gnäll på ovanliga tider, gråtande där det tidigare var gnäll.
Det funkar sällan att mata. Den tillfälliga lösningen är att sjunga eller titta på katten. Den bästa lösningen är att få henne att somna.

Gissningsvis har Lillan lika svårt att hantera sömnbrist som jag har att hantera lågt blodsocker.