Fall

Det är väldigt mycket fall i mitt liv just nu:

• Förfall - min kropp förfaller i snabb takt; graviditet, amning dåliga matvanor och icke-träning tar ut sin rätt.
• Inkomstbortfall - FK gör en inte rik direkt.
  
• Håravfall - det har börjat nu.
• Kompisbortfall - en av mina vänner har slutat höra av sig sedan jag fick barn. Jag är väl inte lika kul längre antar jag...
• Hormonanfall - har haft något som liknar PMS i flera veckor, nu börjar jag till och med gå mig själv på nerverna.

Ett fall jag däremot tack och lov inte drabbats av är framfall. Alltid är det något som är positivt :)

Somna

Lillan har börjat med en ny grej.

Det verkar som att hon inte vill somna. När hon somnar i vagnen går det bra ibland, men i stort sett varje gång hon ska somna i sin säng för natten eller vid bröstet så börjas det. Just när hon somnar så sprätter hon till, spärrar upp ögonen och börjar veva med armar och ben. I vagnen och vid bröstet börjar hon dessutom gråta ibland. Efter lite mammaövertalning lugnar hon sig och så börjar det om igen. Och så där håller det på gång på gång tills hon till slut somnar in. När hon väl somnat sover hon precis som vanligt.

Gissningsvis är det nån slags fas och det kommer säkert gå över, men det är ändå lite jobbigt.

Stopp stanna

Tiden går så fort. Min lilla unge växer för snabbt!
Stanna tiden, stanna! Jag vill att hon ska vara nyfödd och så där underbart hjälplös igen så att jag bara får ta hand om henne, när jag är det viktigaste i hennes liv.
Och samtidigt är det härligt att hon utvecklas och jag pöser av stolthet när hon lär sig nya saker, när jag kommer underfund med någon av hennes egenheter. Jag fantiserar om hur det kommer vara när hon kan krypa, kan gå, kan prata och så vidare. Hur vi nästa sommar kommer ha fullt upp med att jaga efter en liten tjej som springer omkring på stranden, inte som nu ligger stilla (nåja) på en filt i skuggan.
Som jag slits mellan att vilja stanna tiden och skynda på den. Allt på samma gång.

Sitt

Vi har satt i sittdelen i Lillans vagn. Liggdelen började bli lite kort, men annars protesterade Lillan inte speciellt mot den. Anledningen att vi bytte var att vagnen blir mindre ihopfälld med sittdelen, vilket är mycket praktiskt när man ska lasta den i en bil och fara på semester.
När vi testade sittdelen för första gången (med fullt liggläge) så lade vi ner Lillan och efter några "ska bara" var vi klara att rulla ut i sommarsolen. Då hade Lillan redan somnat in i vagnen i hallen. Vi tolkar det som högsta betyg :)

Midsommar med Lillan

Vi hade en fantastisk midsommar med makens släkt. Ett stort sällskap av trevliga och sångglada människor gjorde dagen och kvällen till ett fint minne. Lillan dansade kring midsommarstången i selen på min mage.
Lillan var ensamt barn och fick hur mycket uppmärksamhet som helst. Hon satt glatt hos olika personer och när det var dags för mat eller lite mamma-närhet så pep hon lite diskret. Alla var mäkta imponerade över hur snäll hon är. När hon skulle sova på dagen blev det i min eller makens famn, med eller utan sele.
Även natten gick bra, den första natten som hon sov hemifrån. Dock ville hon inte somna utan att jag eller maken också lade sig, så hon fick sova en stund i min famn innan det var dags för oss att sova alla tre. Lillan sov som vanligt hela natten och vaknade inte ens när en helikopter landade i trädgården och vi andra livrädda trodde att det var jordens undergång med ljuskäglor spelandes över rummet, öronbedövande muller och hela huset skakade.

Frihet i en liten ask

Några saker har gjort mitt liv som föräldraledig mycket friare:

1. Babysittern - så att jag kan få båda händerna fria, laga mat, duscha eller sitta vid datorn
2. Babylarmet - så att Lillan kan somna före oss och vi kan få ostörd vuxentid. Även om den "bara" spenderas uppkrupna i soffan framför TVn.
3. Bröstmjölkspumpen - så att jag kan vara ifrån Lillan långa eller korta stunder.

Det låter lite hemskt med så mycket fokus på saker som gör att jag slipper sitta med Lillan i famnen. Det ÄR underbart att sitta med henne i famnen, men jag måste få komma loss ibland också annars tappar jag bort mig själv.

Egen tid

Idag fick jag ordentlig egentid för första gången sedan Lillan föddes. Fem timmar var jag hemifrån. Jag var på gymmet, shoppade kläder till Lillan och skor till mig, åt lunch och handlade mat.
Det var en härlig, men ovan känsla att vara utan Lillan, att bara bry mig om mig själv.

Att träna för första gången på ett halvår var spännande. Det var kul! Det gick över förväntan, även om jag inte riktigt orkade de två sista låtarna på passet.

Sedan hämtade svägerskan upp mig och så åkte vi hem till oss, så fick kusinerna träffas lite. Även om man kan fundera på vad de har för utbyte av varandra när de är 1 resp 3 månader gamla... Men vi vuxna hade i alla fall en trevlig kväll. Nu när Lillan somnat blir det kanske till och med lite kvalitetstid med maken också?